Tourettes Tala Ut Syndrom
Sedan mitt senaste Förhållande Mislslyckades, och jag fattade att det inte alltid är av godo att pracka på folk sina schänslor och åsikter hela tiden har jag kämpat emot. Försökt tillfriskna. Men nu har jag gått varvet runt och fattat, att jag har tourettes tala-ut-syndrom är något jag måste leva med. Och att det faktiskt kan generera bra saker också. Det gäller bara att lära sig hantera det.
We lose sight of everything
when we keep checking our backs
I think it's time we just
smile, come clean and relax.
Ani är gud, hon har alltid rätt.
Och i paraden ska jag druga i guld.
We lose sight of everything
when we keep checking our backs
I think it's time we just
smile, come clean and relax.
Ani är gud, hon har alltid rätt.
Och i paraden ska jag druga i guld.
(Working for the) Man
skulle kunna tro att det är något särskilt subversivt med film som handlar om tjäj-boxare, men det är det inte. Bara samma gamla story om en flickas kamp för att få kärlek från Daddy.
"Hela mitt liv har du sett rätt igenom mig", konstaterar hon när hon äntligen slagit ner Pappsen, som var så elak och övermaskulin som bara en arbetarklassfarsa kan vara. Sådan tur att det finns en kukförsedd tränare som kan se och fostra tösen till självkontroll och maskulina stordåd. Fallossnatching, exempelvis, jag menar, det ÄR ju ändå den säkraste vägen till självkänsla. Jajamän, jag är beredd att go all Freud på populärkulturen.
Daddys girls, jag blir så trött. Och ännu lite mer pepp på att transa i paraden, se nedan. Riktigt obscena och sladdrigt saviga ska vi vara. Okej?
"Hela mitt liv har du sett rätt igenom mig", konstaterar hon när hon äntligen slagit ner Pappsen, som var så elak och övermaskulin som bara en arbetarklassfarsa kan vara. Sådan tur att det finns en kukförsedd tränare som kan se och fostra tösen till självkontroll och maskulina stordåd. Fallossnatching, exempelvis, jag menar, det ÄR ju ändå den säkraste vägen till självkänsla. Jajamän, jag är beredd att go all Freud på populärkulturen.
Daddys girls, jag blir så trött. Och ännu lite mer pepp på att transa i paraden, se nedan. Riktigt obscena och sladdrigt saviga ska vi vara. Okej?
Oj
jag hänger med så många kompetenta kvinnor. Oavsett kön. Det är vernissage hit och TV4-morgon dit. Åsså lite sexradikalism i radio och dildoexpertis. Och då har jag knappt skrapat på ytan liksom. Det är prajdtider, ojoj.
Appropå det där med kvännor och prajd, så vill jag transa i paraden i år. Jag bryr mig inte om att det är gjort, tre meter peruk, och tvådecimetersklackar, det vore så jävla KÖÖUUVVL!
Men det vore ännu roligare om vi vore flera.
Appropå det där med kvännor och prajd, så vill jag transa i paraden i år. Jag bryr mig inte om att det är gjort, tre meter peruk, och tvådecimetersklackar, det vore så jävla KÖÖUUVVL!
Men det vore ännu roligare om vi vore flera.
Jag är nyförälskad
i mig schälv. Jag vill bara hänga med mig och se mig djupt in i ögonen. Jag blir glad när jag tänker på saker jag sagt och tokroligheter jag gjort. Jag vill inte hångla med någon annan, eller jo, någon liten trekant kan jag kanske tänka mig, men det känns inte nödvändigt. Jag kan inte låta bli att prata om min nyförälskelse hela tiden, så snart har jag inga vänner kvar. Men jag tänker att de som Verkligen Bryr Sig förstår.
Nu låter jag kanske ironisk, men faktum är att jag inte trivts såhär bra i mitt eget sällskap på kanske... två år. Sedan jag alls tyckte om att vara mig, känns det som ibland. Det är en jävla revolution, för jakten på Något Annat är över för den här gången. Fy fan vad jag är bra, idag gick jag hem tidigare från jobbet för att fira.
Okej, därför att jag är sjuk. Men ändå. JAG GICK HEM. I love me.
Nu låter jag kanske ironisk, men faktum är att jag inte trivts såhär bra i mitt eget sällskap på kanske... två år. Sedan jag alls tyckte om att vara mig, känns det som ibland. Det är en jävla revolution, för jakten på Något Annat är över för den här gången. Fy fan vad jag är bra, idag gick jag hem tidigare från jobbet för att fira.
Okej, därför att jag är sjuk. Men ändå. JAG GICK HEM. I love me.
Det får finnas gränser
I try to draw the line
but it just ends up running down the middle of me
most of the time
är rader som malt i huvudet på mig en vecka eller så, och som vanligt är det Ani som fått in en fullträff. Mest handlade det om jobbet, tror jag.
Så nej, det där var inget BUDSKAP, att kommunicera via bloggar och dagböcker anstår mig inte. Där sätter jag gränsen.
Försöker iallafall.
Utan flickvän i Berlin.
Igår fick jag höja mitt fultal en del och idag fick jag överraska med pangfrukost sådär som jag saknat. Det var härligt att vara lite kåt, även om det var en väldigt kort stund. Eoner av asexualitet är passerade. Kanske.
Men pangfrukosten gav den större tillfredställelsen, det måste sägas. Jag vill ha en sambo, eller helst flera. Så är det.
Och så var det det där med schäärlek, som jag funderat lite på igen. Sist jag Var Ihop med någon så var jag himlarns arg på det där med kärleksdramtaturgin som påtvingats oss av Gud, äktenskapet, och Hollywood. Bort med den, tänkte jag och försökte mig på OR. Men. Sanningen är att jag nog behöver dramaturgin för att fatta hur man bygger ett sådant där Vi. För blir det inget Vi, blir jag inte kär, har jag märkt. Eller så begriper jag inte att det är det jag är. Jag vet inte vad det beror på. För feg kanske. Fast jag tror inte det är det.
Hursomhelt, flickvän har jag inte haft på länge, men har ändå fått knulla och frukostera under året som gått. Nu även i Berlin. Inte fy skam ändå.
Hej då kylan!
Idag trivs jag så bra med mig. Kanske beror det på att jag befinner mig på Arlanda, och inte i Hagalund. Jag vet inte. Nu drar jag söderut.
Ångesten
Jag måste hitta ett sätt att hantera den, som inte bygger på navelsträngar.
Förut brukade promenader hjälpa, men det var innan promenerande vart så intimt förknippat med mitt jobb. Imorse kände jag mig som en sådan där uppdragbar docka, kroppen rörde sig utan min medverkan, armar och ben marchant raka och rumpan bara fäste för ett par kugghjul. Tänk tecknad film från 50-talet. Och hela utsidan av min kropp var plåt, och plåten tjocknade och det vart väldigt lite plats kvar för mig där längst inne.
Äh, nu ska jag åka och återknyta en gammal navelsträng. Hen har sagt att hen behöver gnälla, så då behöver jag inte känna mig som den ända. i vädret. vift vift. gnäll gnäll. Tyck om mig.
Förut brukade promenader hjälpa, men det var innan promenerande vart så intimt förknippat med mitt jobb. Imorse kände jag mig som en sådan där uppdragbar docka, kroppen rörde sig utan min medverkan, armar och ben marchant raka och rumpan bara fäste för ett par kugghjul. Tänk tecknad film från 50-talet. Och hela utsidan av min kropp var plåt, och plåten tjocknade och det vart väldigt lite plats kvar för mig där längst inne.
Äh, nu ska jag åka och återknyta en gammal navelsträng. Hen har sagt att hen behöver gnälla, så då behöver jag inte känna mig som den ända. i vädret. vift vift. gnäll gnäll. Tyck om mig.
Läs:
www.ksp.blogg.se
Inatt drömde jag om bombplan i formation över Djurgården, och Barbro Alving som kom roende i en båt.
Jag tror att något måste göras. Vi kan inte vara tysta när Israel bombar och USA stoppar fredsresulotion i FN. Faktiskt. Inte.
Inatt drömde jag om bombplan i formation över Djurgården, och Barbro Alving som kom roende i en båt.
Jag tror att något måste göras. Vi kan inte vara tysta när Israel bombar och USA stoppar fredsresulotion i FN. Faktiskt. Inte.
D.H. Lawrence
Jag läser Lady Catterley's lover. Den utspelar sig på ett ensamt gods som heter Wragby. Huvudkaraktären är Connie som är en självutplånande stackare som offrar sin sunda sexualitet till förmån för sin känslomässigt och fysiskt funktionshindrade man. Inte en helt ny story alltså. Oftast känns det som om jag läst boken förut. Men ibland glimmrar den till. Som när maken skaffat sig en privatsköterska som rör om i grytan på godset:
This was a new voice in Wragby, very new for Connie to hear; it roused a new ear in her.
Det är så bra uttryckt. Jag tänker att det är det som händer när man träffar sådana där människor som verkligen gör intryck. De väcker ett nytt öra i en.
Och ärligt talat, han måste ha varit ett riktigt bögbi den där Lawrence. Det är slender loins hit och slender loins dit och en märklig frånvaro av den (heterosexuella) manliga blicken, relativt sett. Klart de var tvungen att ha Sven Wolter att läsa in den i P1, för att återställa ordningen.
Anlag.
Jag kommer på mig själv med att, liksom i hemlighet för mig själv, gå runt och tro att jag och X kommer bli ihop igen. Egentligen är det ofrånkomlig, liksom.
Läskigt. Twilight-zone-cree-he-he-p-y-y-y-läskigt.
När jag tänker noga på saken kan jag komma på mig med att vänta på att Y och Z ska bli kära i mig (jag har ju varit Så Kär i dem, liksom livet ska väl vara RÄTTVIST eller?), att A och B ska återuppstå från de döda och att A1+A2=sant i evighet amen. Samt att jag ska bli T år igen, så att mitt liv kan få bli NORMALT.
Schizofrent. Fast multipel personlighetsstörning vore en mer exklusiv diagnos, kanske borde satsa på den. Man vill ju vara speciell.
Läskigt. Twilight-zone-cree-he-he-p-y-y-y-läskigt.
När jag tänker noga på saken kan jag komma på mig med att vänta på att Y och Z ska bli kära i mig (jag har ju varit Så Kär i dem, liksom livet ska väl vara RÄTTVIST eller?), att A och B ska återuppstå från de döda och att A1+A2=sant i evighet amen. Samt att jag ska bli T år igen, så att mitt liv kan få bli NORMALT.
Schizofrent. Fast multipel personlighetsstörning vore en mer exklusiv diagnos, kanske borde satsa på den. Man vill ju vara speciell.
Saknad, en liten.
Jag har inträtt i det välsignade tillståndet, det där brist på trån inte känns som brist utan som vila. Jag är ett ensamt helt utan läckor och det är skönt.
Det jag saknar är att smyga upp när Någon fortfarande sover och göra frukost, så att jag få se Någon vakna förvånad över kaffedoften. Banalt, men sådan är jag.
Och jag saknar det faktiskt så att det gör ont, men det är ett lätthanterligt ont, jämförelsevis.
Det jag saknar är att smyga upp när Någon fortfarande sover och göra frukost, så att jag få se Någon vakna förvånad över kaffedoften. Banalt, men sådan är jag.
Och jag saknar det faktiskt så att det gör ont, men det är ett lätthanterligt ont, jämförelsevis.
"Jag orkar inte förklara mig.
Det finns så mycket jag inte kan förklara. Jag kan inte förklara det här."
Jag vet inte när det smög sig på mig, men det har blivit ett mantra. Jag tänker att om jag bara kan se sambandet mellan yttre händelser och att den där ramsan drar igång, så skulle jag förstå allt. Men jag märker aldrig att den snurrat där inne förän efteråt, jag måste vara snabbare, reptilsnabb, krokodiljägare.
Jag vet inte när det smög sig på mig, men det har blivit ett mantra. Jag tänker att om jag bara kan se sambandet mellan yttre händelser och att den där ramsan drar igång, så skulle jag förstå allt. Men jag märker aldrig att den snurrat där inne förän efteråt, jag måste vara snabbare, reptilsnabb, krokodiljägare.
Men hurra
för kollegor. Semestern är räddad, och jobbet och knäna och tomtbiten. Tur.
Jag är horan som aldrig säger nej.
Jag visste att jag inte borde kört med öppna kort och bett om ledigt den där helgen jag ska till Berlin. Men jag tänkte liksom, att nu när jag har ställt upp så här mycket... Jag säger ju aldrig nej.
Och jag tänkte på hur imponerad jag vart en gång när en vän ringde och erkände sitt misstag, när hon bokat tågbiljett till en tid när hon egentligen skulle jobbat. Och på min andra kompis bibliotekarien som aldrig skulle gjort så. Så jag tänkte att det vore coolt att vara så imponerad av sig själv, och att jag skulle bli det om jag inte körde på den planerade ful-sjukskrivningen. Jag tänkte jävligt mycket. Och jävligt fel.
Nu är jag inte imponerad. Bara bekymrad och irriterad på mig själv. Jag visste ju vad svaret skulle bli.
"Nej."
Jag jobbar inte på ett studieförbund eller på ett bibliotek, jag jobbar i hemtjänsten, där många, däribland jag, jobbar två veckor i sträck eftersom det inte finns tillräckligt vikarer. Rättelse: därför att de inte vill anställa tillräckligt många.
Men till Berlin ska jag. Om jag så ska bli arbetslös och bli tvungen att gå till soc. Eller. Nä just det, då måste jag sälja den där lilla tomtbiten jag ärvde efter pappa. Fan.
Till Berlin ska jag. Nu ska jag ringa varenda anställd på det där skitstället och be på mina bara knän. Jojo.
Tilläge
Idag behöver jag också en axel att gråta ut mot, close encounter med farmor igen. Jag är Crocodile Dundee, ständigt på helspänn, men när krokodilen kommer har jag bara att lydigt sträcka fram fingrarna, ett efter ett och snart har jag givit bort hela min integritet. Hets hets hetsätning är ett sätt
jag hanterar, hanterar, hanterar det inte.
Jag måste hejda mig, men Huppigupptäcksfärd, pappa, den brukade vi sjunga. Jag säger inte att allt hade varit annorlunda om inte om hade varit att cancern har spridit sig till lymfan oj, tyvärr, du drunknade i dina egna lungor. Din jävel. Jag kommer drunkna i mina egna spyor. Näe, jag har faktiskt slutat med sånt, jag ville bara skapa effekt. Affekt menar jag. Tyck om mig, låt mig snora dig.
Krokodiljägarhistorier skriver jag inte här, för jag är rädd att jag har läsare i familjen.
Emil, inte för att jag tror att du skulle sprida det vidare om du faktiskt läste, men jag vill inte skapa fler saker att hålla tyst om i den Freimanska klanen. Jag vill inte lägga det på dig.
Läser du får du gärna träda fram, så kan vi prata om det. Jag älskar dig, kära kusin.
jag hanterar, hanterar, hanterar det inte.
Jag måste hejda mig, men Huppigupptäcksfärd, pappa, den brukade vi sjunga. Jag säger inte att allt hade varit annorlunda om inte om hade varit att cancern har spridit sig till lymfan oj, tyvärr, du drunknade i dina egna lungor. Din jävel. Jag kommer drunkna i mina egna spyor. Näe, jag har faktiskt slutat med sånt, jag ville bara skapa effekt. Affekt menar jag. Tyck om mig, låt mig snora dig.
Krokodiljägarhistorier skriver jag inte här, för jag är rädd att jag har läsare i familjen.
Emil, inte för att jag tror att du skulle sprida det vidare om du faktiskt läste, men jag vill inte skapa fler saker att hålla tyst om i den Freimanska klanen. Jag vill inte lägga det på dig.
Läser du får du gärna träda fram, så kan vi prata om det. Jag älskar dig, kära kusin.
Idag...
... fyller jag 24 år
... har jag fått kallelsen till SCÄ
... ramlade VISA-kortet ner i brevlådan.
Och jag kan inte låta bli att gnola This is the year. Surret i magen måste överröstas, eller omtolkas menar jag. Det kommer att bli bra att vara 24, bättre än att vara 23, och fan så mycket bättre än att vara 22. Men 21 slår det sannolikt inte.
Surr surr
... har jag fått kallelsen till SCÄ
... ramlade VISA-kortet ner i brevlådan.
Och jag kan inte låta bli att gnola This is the year. Surret i magen måste överröstas, eller omtolkas menar jag. Det kommer att bli bra att vara 24, bättre än att vara 23, och fan så mycket bättre än att vara 22. Men 21 slår det sannolikt inte.
Surr surr
Will you still be sending me a valentine?
Era trippiga pittkor,
era prickiga crippor,
era fittliga tisslor,
era trildiga frilldor,
era frigdiga griffdor,
era snirkiga snoror
era stolliga HOROR
Jag älskar er.
era prickiga crippor,
era fittliga tisslor,
era trildiga frilldor,
era frigdiga griffdor,
era snirkiga snoror
era stolliga HOROR
Jag älskar er.
Freimaiansk felsjungning del 2
Okej, detta är inte direkt en felsjungning i klassisk bemärkelse, men de senaste dagarna har jag spontant sjungit Avenue D:s "Do I look like a slut?" med Cartman-röst flera gånger. Läsarna ombedes att lämna sina tolkningar av vad mitt undermedvetna försöker säga i kommentatorsfunktionen. Tack.
Democratic lover
"Demokrati" är honnörsordet framför andra, tar man det i sin mun kan man inte bli emotsagd. Så nu gör jag det. Jag säger: Democratic lover, nu!
Fast att vara en eller att begära en, det är frågan. Nej, frågan är faktiskt hur i helvete det skulle gå till - själva folkstyret alltså.
Vilka utgör folket?
Vilka kriterier ger rösträtt?
En älskare vars varje rörelse är resultat av millisekundsnabba folkomröstningar, en marionett i händerna på tusentals.
Jag tror jag hallucinerar.
Vårdkärringen filosoferar: medlidande
Det svåraste med att jobba med vård är det där med medlidande. Det är inte önskvärt. Medlidande innehåller alltid en värdering, en negativ en, av den man tycker ynd om . Dessutom gör man ett sämre jobb om man blandar in för många schänslor. Särskilt om man lider med.
Men samtidigt. Empatin vill man inte tappa, då gör man garanterat ett dåligt jobb. Utmaningen verkar vara att konstruera en praktisk skilnad mellan medlidande och empati. tt begrepp skall övergås, men det är inte lätt, det är det inte.
Jag har påbörjat mitt femte år i vårdbiträdessvängen, och har hunnit genomgå ganska många faser: från att vara vikarien som känner, uttrycker och förväntar sig att kollegorna ska uttrycka det totala medlidandet till stränga vårdkärringen som försöker fostra nybörjarna att förhärda sina hjärtan. Men nu verkar något hända. Det kanske är det att jag jobbat nästan två veckor i streck, eller att... tja, jag blivit mer bekant med psykiskt lidande, men jag får svårare och svårare att hålla misären jag möter ifrån mig. Det är jävligt jobbigt, och nu är jag helt slut.
Men samtidigt. Empatin vill man inte tappa, då gör man garanterat ett dåligt jobb. Utmaningen verkar vara att konstruera en praktisk skilnad mellan medlidande och empati. tt begrepp skall övergås, men det är inte lätt, det är det inte.
Jag har påbörjat mitt femte år i vårdbiträdessvängen, och har hunnit genomgå ganska många faser: från att vara vikarien som känner, uttrycker och förväntar sig att kollegorna ska uttrycka det totala medlidandet till stränga vårdkärringen som försöker fostra nybörjarna att förhärda sina hjärtan. Men nu verkar något hända. Det kanske är det att jag jobbat nästan två veckor i streck, eller att... tja, jag blivit mer bekant med psykiskt lidande, men jag får svårare och svårare att hålla misären jag möter ifrån mig. Det är jävligt jobbigt, och nu är jag helt slut.
Sakta och kärleksfullt. Jävligt sakta, kan tänkas.
På Solna Stadsbibliotek pågår en utställning som heter "Sakta och kärleksfullt ". Exakt hur den titeln korresponderar till de mer eller mindre färglada textilierna som hänger på väggarna förstår man inte genast. Men man anar. Och ja, mycket riktigt, det är de Välvilliga som varit i farten.
Denna gång i form av projektet livstycket. Jag har konsekvent undvikit att betitta utställningen närmre, jag orkar inte bli arg. Men från min dataplats kan jag inte undgå att se rubrikerna på ett par av de små skyltarna som presenterar verken. En lyder "Sveriges snyggaste biprodukter". Och det säger väl allt.
Men jag måste ta den andra också: "Att gå från vara hjälptagare till producenter ger en kick". Jag blir så beklämd. Jag menar, hur vore det att presentera verken som utställningen består av? Nähäj, för det är Välvilligheten som ska presenteras, inte alstren. Och så blir producenterna hjälptagare igen.
Undrar vad deras kommunikationsstrateg har att säga.
Och undrar vad som hade stått på de där skyltarna om de istället för att anlita kommunikationsstrateg hade pratat lite med deltagarna och/eller tagit till sig lite av den feministiska - antirasistiska kritik livstyckets verksamhet har fått.
Nu steroflekterar jag över att med inlägget deltar i ett medelklassigt feministdrev mot en verksamhet som säkert fört en massa bra med sig. Det är kanske lite onödigt gjort. Men jag blir ju så beklämd.
Denna gång i form av projektet livstycket. Jag har konsekvent undvikit att betitta utställningen närmre, jag orkar inte bli arg. Men från min dataplats kan jag inte undgå att se rubrikerna på ett par av de små skyltarna som presenterar verken. En lyder "Sveriges snyggaste biprodukter". Och det säger väl allt.
Men jag måste ta den andra också: "Att gå från vara hjälptagare till producenter ger en kick". Jag blir så beklämd. Jag menar, hur vore det att presentera verken som utställningen består av? Nähäj, för det är Välvilligheten som ska presenteras, inte alstren. Och så blir producenterna hjälptagare igen.
Undrar vad deras kommunikationsstrateg har att säga.
Och undrar vad som hade stått på de där skyltarna om de istället för att anlita kommunikationsstrateg hade pratat lite med deltagarna och/eller tagit till sig lite av den feministiska - antirasistiska kritik livstyckets verksamhet har fått.
Nu steroflekterar jag över att med inlägget deltar i ett medelklassigt feministdrev mot en verksamhet som säkert fört en massa bra med sig. Det är kanske lite onödigt gjort. Men jag blir ju så beklämd.