Jag lyssnade på
Men jag vet att jag tycker att den var väldigt bra, delvis. Om du lyssnar på den kanske du kan räkna ut vad det var jag tänkte den kunde säga om Oss. I vilket du ingår, förstås, om du läser detta.
Per Unckel har inga synder att bekänna
Ex-bunkermoderaten är tydligen Stockolms läns nya landshövding. Han "betraktar inte detta som en politisk utnämning eftersom han varit utanför politiken i fyra år", och han har inga synder i svarta-barnflicks-vägen att bekänna.
Tro fan det. Tillåt mig småle, mer säger jag inte, för man vill ju inte ägna sig åt förtal. Eller jo, jag gick i samma klass som hans son Nils Unckel i tre år. Han var varken välvilligt inställd till "sosse-tv" eller skatter, så mycket kan jag väl tillåta mig att säga.
Och att småle. Det kan jag tillåta mig schälv.
Igår
Reaktionerna jag mötte på lash, när jag berättade var jag varit, liknade dock hur fölk skulle reagerat om jag kommit ut som nyfrälst laestadian. (Sedan stod de själva och gned sig mot bibelcitat, minsann. Slampor. )Jag utlovade en blogg som skulle få dem att Förstå, men jag tror jag skiter i det. Jag tröttnade på den missionerande gärningen redan på mitt muf-näste till gymnasium. Och det var ju några år sedan faktiskt.
För övrigt känns det som att den här butch/boi/femme-normen är så stark, att jag börjar ta min tillflykt till någon sorts trans-genus-identitet. Men det ska nog gå över, ska jag se. Tur att jag är kvännoidentiierad åtminstingen.
Vem fetischerar du?
Jag hade svårt med rubriken, för jag ville skriva både vem och vad på samma gång. Vi kanske behöver ett nytt ord, ungefär som "hen".
¨"Ved fetischerar du?"
"VAM fetischerar du? "
Det tål att tänka på.
Vi är alla fetischer
Men det hette vi är alla fetischister. Damn. Inte alls lika intressant. Men tillräckligt. Jag ska gå ändå.
Freimiansk felsjungning III
Vad skulle vi annars gööööra? Kom igen Leena..
[Ja, alltså, sammanblandning av två Håkan Hellströmlåtar.]
Jag är ganska glad. Vidare analys undanröjes.
Du tror att du är paranoid, men det är du inte:
Men så mycket kan jag säga, att alla feminister och queerkämpar och antirasister och aktivister med en rättviseagenda över huvud taget, borde någon gång genomföra en intervjustudie på som berör kampen. Det är himla nyttigt att transkribera sina egna samtal, för då hör man hur mycket heteronormativt SKIT man sitter och tar och tar och tar utan att reflektera över det. Det man faktiskt reagerar över i stunden är bara tippen på en jävligt stor bajskorv, och det är fan inte så konstigt att man mår illa när man gapar och låter den köras ner i halsen på en gång på gång.
Jag menar jag.
Fynd
Eller inte.
Intötäktuäll årgasm
Los astradervados: the squint.eyed, the perverse, the queer, the troublesome, the mongrel, the mulato, the half-breed, the half dead: in short, those who cross over, pass over or go through the confines of the "normal".
Gloria Anzaldúa
Om jag vore dramaturg
My home is where my heart is (och det har varit lite trångt)
Bara orsaken skiftar.
Som mitt mobilstrul och mitt tidsstrul och, de senaste två åren eller så, mitt pengastrul.
Men ring mig, hem!
Nonsensblogg i brist på guld.
Nu måste jag sitta och skriva saker till mitt eget grupparbete, och fort ska det gå, för nu är klockan fyra, och klockan sex ska jag ha åkt hela vägen från Universitetet till Bagis där ett dukat bord väntar. Kanske.
Jag fånler hela tiden, jag är inte riktigt klok. Hoppas jag inte skymmer sikten med mina skrattvalkar, det blir så svårt att skriva då.
Känslan av navelsträngskontakt är det viktigaste av allt. Nonsensbloggar av det här slaget kommer att öka drastiskt, nu när jag inte har något guldmedlemsskap på mitt kära community. Ni är varnade. (Eller uppmanade, välj själva.)
Kommunikationslopp
Och där vart det tyst. Antingen har jag skrivit obegripligt pinsamt eller obegripligt självklart eller bara obegripligt i största allmänhet om det dära med status och parighet. Eller så kanske fölk har bättre saker för sig än att kommentera i min blogg. Nåja.
Utan fungerande mobil och utan fungerande internet (jo! jag lovar! jag har skrivit om det här tre gånger, publiceras det nu är det bara en slump) i Malmö, och man blir medveten om den s.k. kommunikationshetsen. Jag har inte direkt intresserat mig för min blogg så mycket å det sistone, men nu när man inte k a n meddela sig, blir det plötsligt viktigt. Som så mycket annat här i livet handlar det mer om känslan av att Jag Minsann Har Rätt Till.. än intresse för. Nåja.
Idag har jag hållt work shop för några kåraktiva lundensare, och tagit det officiella klivet in i jämstäldhetsarbetarfacket. Det var läskigt men roligt. Jag tror att det här med pedagogik kan utvecklas till en liten hobby. Heja!
Relationsreflektioner
Jag tror inte många är beredda på den statusförlusten. Särskillt inte de av oss vars sexualitet/genusutryck redan är svårbegripligt för många. Visst, heterorelationer smäller fortfarande högst, men är man såhär lite konstig, så får konstigheterna åtminstone existensberättigande om man har en partner. Den nya öppenheten och allt det där. För nu, när det finns dem som tjänar på att vi låter våra idenitetsprojekt leda oss in i ett allt mer diffrentierat konsumtionsträsk är det OKEJ att vara annorlunda. Så länge man är lycklig och lyckad nog att konsumera. Och det vet ju alla att lycklig är man när man är två, och fattig är den som är ensam och den som är fattig kommer inte att kunna köpa de nya, subversivt genusöverskridande produkterna.
Är man ful ensam och säger att man helst vill organisera sina relationer på andra sätt än de konsumtionsförstärkande, eller, såsom OR-budet lyder, inte säger något om dem alls, är man suspekt, försöker man dölja något (rädd att binda sig? för ful för att få någon?) förlorar man status. Så är det.
Inte många kommer tycka att OR-andets fördelar väger tyngre än statusförlusten, i längden.
Jag har talat.
För mig själv, naturligtvis.
(Och ska man följa mitt resonemang fullt ut är det visserligen kört för relationsanarkorna, men för pollysarna väntar strålande tider. Men jag vet inte, jag. Heteronormen må ha naggats i kanterna, men föreställningen om den tvåsamma kärleken har varit alldeles för central i det projektet. Den står ohotad. Heterosarna är döda, länge leve heterokärleken.Och jag kan sälla mig till det handklappandet, för jag orkar verkligen inte med ett utanförskap till.)
Jag har sagt upp mig.
Mailväxlingen börjar nedifrån, den kommer inte överens med sidan, det är tydligt. Och jag är medveten om att det är dålig smak och allmänt ostrategiskt att lägga ut det. Men den får ligga där ändå, som vittnesbörd om min heliga vrede etc.
_______________________________________
Alltså, jag tycker jag varit ganska tydlig med både när och hur jag kan jobba, (20-40 h/månaden, ej lördag 14 - 17, ej tisdag kväll) och att det vore bra att få ett förslag att hinna fundera igenom. Detta har jag bett om sedan i juli. Att jag inte kan prata på min skruttiga mobil har jag också sagt flera gånger.
Det naturliga i det här läget hade väl varit att boka in ett möte då vi båda har tid. Det har du haft chans att göra i tre månader. Att, som i onsdags, låta mig vänta en halvtimme efter min arbetstid, trots att du hela tiden måste varit medveten om att du inte skulle hinna prata med mig, var under all kritik. Det var bara ytterligare ett prov på den nonchalans mot personalen som jag upplevt på MediHem, och som jag också påtalat vid ett tillfälle.
När jag nu gav dig chansen att maila mig ditt förslag var det för att kompensera brist på bokat möte, och undvika att vi blir tvugna att prata om detta på mobil, somjag redan i onsdags sade att jag helst inte gör. Jag kommer ju ändå inte kommer ge adekvata svar via mobil, eftersom jag inte vill ta eller förkasta ett förslag på stående fot, och kanske befinner mig i störande miljö. Det skulle vara slöseri med både din och min tid, och jag ser inte hur det inte kan ligga i ditt intresse. Att det finns tider på kvällar och helger har du sagt hela tiden och var alltså inte den informationen jag efterfrågade, när jag mailade.
Oavsett vad orsaken är att du inte kunnat presentera mig ditt förslag, innebär det ett brott av vår överenskommelse om att du skulle ta fram ett förslag till den första oktober.
Att du varken kunde visa mig ditt förslag på schema i onsdags, eller maila det till mig nu,betyder kanske ingenting, men du måste förstå, att på en arbetsplats som Medihem, där man ofta upplever sig utnyttjad väcker det misstankar om att man återigen kommer att bli manipulerad. Jag har en tydlig känsla av att ni inte bara undviker att ge timmisar schema, utan till och med att boka oss mer än en vecka i taget, för att vi inte "ska känna oss för säkra", och därför tacka nej när ni ringer i "nödsituationer". Oavsett om det är så eller inte, säger den känslan en del om stämningen på medihem.
Jag tror inte att varken du eller M med vilje behandlar personalen illa, men jag ser stora brister i organisationen, den psykiska arbetsmiljön, och respekten för medarbetarna, särskillt de som inte sticker ut hakan och säger ifrån. Jag kan ge de mest varierande exemel på detta: när jag i somras flera dagar i rad hade lunch mellan 10.15 och 10.40 (tills jag sade ifrån), förförra helgen fick gå till X ensam såväl på eftermiddagen som kvällen,trots att det är överenskommet att företaget ska "bjuda" på dubbelbemanning, när M tar sig rätten att kommentera hur mycket smör jag har på mackan, hur det aldrig finns tid för alla medarbetare att komma till tals på personalmötena, när du högt kommenterar till P "nu har A sagt upp sig, skönt, så slipper vi göra det" osv. Nu har jag ändå hållit mig till exempel som utgår från mig. Jag har sett andra ur personalen behandlas långt värre. (Det värsta exemplet är naturligtvis de extrema löneskillnader som finns mellan olika anställda. Dem känner jag dock bara till ryktesvägen, och litar på att om det finns fog för dessa rykten, känner du bättre till det. )
Jag tycker det vore bra om ni i er internutbildning gick igenom vad det innebär att var arbetsledare. M har vid flera tillfällen kommenterat mitt utseende, och vad jag äter på ett sätt som skulle vara olämpligt kollegor emellan, men är än värre när det kommer från en person i arbetsledande ställning.
Jag har dessutom varit tvungen att höra transofoba och homofoba uttalanden, inte om mig (utan om NN och den före detta anställde - XX- som uppträtt i damtofflor, gudbevars!) men på ett sätt som jag upplevt som jag ändå upplevt som kränkande, då jag själv är öppet bisexuell. Sådana kommentarer ska aldrig (lika lite som rasistiska kommentarer) få förekomma på en arbetsplats, och särskillt inte från en arbetsledare. Detta gäller naturligtvis oavsett sexuell läggning (eller etnicitet) hos anställda. Jag tror det vore bra för er att tänka på att inte alla är "öppna" med sin läggning. Förutom mig själv råkar jag känna till att två före detta anställda inte heller var heterosexuella, och kunde ha tagit illa upp. (För att tydliggöra kan jag jämföra detta med när en föreläsare i skolan kallade serbien "det mest fascistoida hörnet i europa". Detta är såklart helt oacceptabelt oavsett studenternas etnicitet, men tänker vi oss att några bland dem är serber blir det ännu värre.)
M har dessutom kommit med rena lögner. Jag tänker på det personalmöte i sommras, där hon hävdade, att om det inte finns nyckel till sängliggande kund, får vårdbiträdet som har kunden på sitt schema själv betala för låssmed. Detta var väl magstarkt, och ett par ur personalen sade emot henne. M vidhöll, och det rådde förvirring i personalen ang vad som gällde. Detta är ännu ett exempel på hur personalen upplever att de luras och manipuleras. Jag kan tillägga, att det är mycket sällan någon vågar ifrågasätta hennes eller dina utsagor överhuvudtaget.
Jag tycker mycket om många av mina kollegor, och många av pensionärerna känner jag väl, så därför hade jag hoppats att du skulle presentera ett bra förslag på schema, så att jag skulle slippa säga upp mig. Men jag hade lovat mig själv, att har du inget färdigt att komma med till den första oktober, skulle det var droppen. Och det det är det. Jag har ett lyckligtvis ett val, och jag har ingen lust att jobba under sådana omständigheter. Att jag överhuvudtaget lägger ner energi på att skriva detta mail, beror på att jag hoppas att det kan förbättra något för dem som inte har samma valmöjligheter som jag har. Jag funderar på att skicka kopior på detta mail, för kännedom, till facket och Caremas ledning.
Jag förväntar mig att få ett arbetsintyg, och gärna ett gott betyg (för jag är ett duktigt vårdbiträde) till min adress
PS. Självklart kan lönen inte diskuteras via mail, det är väl därför man har sk lönesamtal? Som också de ska bokas och föras personligen. Jag undrar mycket vad facket säger om lönesamtal via mobil. DS
>From: "Chefen
>To: Rissen
>Subject: SV: ang schema..
>Date: Mon, 2 Oct 2006 19:00:22 +0200
>
>Hej R!
>Jag sitter nu med schemat och ser att det finns kvällar vardag och helg till dig, jag återkommer imorgon till dig då jag vill diskutera detta med dig.
>Vi får även diskutera din lön när vi hörs.
>Mvh Jeanette
>
>________________________________
>
>Från: Rissen>Skickat: to 2006-09-28 13:25
>Till: Chefen>Ämne: ang schema..
>
>
>
>hej
>jag kom på att det smidigaste måste vara om du mailar mig ditt förslag, så
>hinner jag tänka över det, och kan ge dig ett svar imorgon eller på måndag,
>beroende på när jag får det. det går ju snabbt för mig att kolla mailen på
>rasten! :)
>
>jag tänkte också höra när det blir dags att löneförhandla?
>som du kanske minns gick jag ner en tia i timlön när jag började i
>hemtjänsten, eftersom jag väldigt nyligen fått motsvarande löneförhöjning på
>berga, och inte var insatt i hemtjänstyrket.
>
>mvh