kallocain

Anfield brukar prata om Hybris. Jag vet inte riktigt vad hen menar med det. Men  jag har orkat plugga ända in i döden ikväll, och trots att texten inte är färdig är jag riktigt nöjd med mig själv. Luther är min vän and all is well.

0500 Gick jag upp.
0614 Åkte jag från Malmö hetsläsandes Butler
1040 Ankom jag Sockholms central
1042 Åkte jag mot Flemingsberg, hetsskrivandes sammanfattning
1100 Började jag och ett par gruppisar förbereda Butlerseminarie.
1300 Var jag jävligt nervös. Och inledde Butlerseminarium.
1500 Var seminariet slut och golvet gungade
1600 Ankom jag Stockholms universitet. Här gungar det också
2100 Får jag åka hem

Sedan ska har jag några telefonsamtal att ringa. Oh lord.


Tur tur tur att Gender trouble-kursen var så jävla peppig. Jag vill bara spendera den närmaste veckan med att blogga om allt jag tänkt, inte för att jag tror att tankarna är så jävla orginella, men därför att det skulle vara givande för MIG att få bringa reda i alltsammans. Två konstprojekt har jag (!) under planering också. Men jag hinner inte med något av det där, för nu pockar min grymt eftersatta B-uppsats i socialt arbete. NU.

[Och jag som inte trodde jag kunde känna mig kreäjtive under stress. Där ser man.]

Det är fiffigt att låta sina barn växa upp med kombon folksagor-kristenhet light. Sedan, när de ska dra ut i världen för att söka lyckan, kommer de ana att de ger sig i kast med Djävulen när de försöker vända sig ifrån värderingarna de fick utav sin fader och sin moder. Alternativet är att börja betrakta dem som onda styvmödrar.

Hm. Nåja.

Om man är quäär gillar man inte att bli definierad. Man tror inte på identiteter. Förresten vill man att andra ska utgå från ens egna identifikationer. Men jag vet inte. Jag tycker att det där verkar vara en självmotsägelse. Jag menar, komma här och definiera mig utifrån mina utsagor om mig själv. Näe! Kränkande! Sluta genast, allesamman.

Vi
När vi precis hade träffats hade jag en väldigt dyr hårprodukt. Den luktade ganska gott, fast lite gummiaktigt. När vi hade varit kära och ihop ett litet tag tog den slut, och sedan, senare, brukade hon smyglukta på den hos andra och jag brukade också, och så lade vi en av stenarna i det bygge som var Vi.

Historisk förankring.
Hon hade en hårspray som var billig men väldigt BRA. Jag brukade lukta på den, för den påminde mig om mellanstadiet, om att ha hårda snedluggar och störst bröst i klassen och att få hångla varje rast. Numer, när jag träffar hårsprayen tänker jag på henne. Men imorse, när jag träffade på den gummiaktiga hårprodukten bredvid en av mina tandborstar blev jag påmind om att plugga genus, att ha trasiga jeans, långt hår och att få hångla varje rast.

Allt förändrar sig, allt förblir detsamma.
Det tog slut, men det som var VI försvann inte. Det finns jämsides med en hel massa andra. Och igår kväll satt jag och sade att jag har väldigt svårt att se mig ägna mig åt sådant där byggande igen, men imorse insåg jag att jag inte gjort annat sedan jag vart oihop. Bara på andra sätt nu.

Allt ändrar sig, allt förblir detsamma. Och det var väl inget nytt, Kära barn.

råkade jag skriva i när min studentkollega och jag skulle skriva uppsats-PM.

"Socialt sekret, det kanske är klienterna det" skojade han, och satte fingret på något mycket viktigt.

Att vara bakis och att ha mensverk har faktiskt många beröringspunkter. Tyvär kan jag inte utveckla resonemanget just nu, för jag måste ta en ipren och gå och lägga mig.

Ja, där ser ni.

"Det går ju fan inte att ha en hingst-katt"

Det är fan inte konstigt att lööve har en så orimligt central plats i Den Här Kulturen när det är den enda allmänt accepterade anledningen att

*bete sig irrationellt
*skippa måsten
*få vara tätt intill
*dagdrömma
*knulla
*planera sin framtid med någon annan än sig själv


Fy fan. Det är så jävla dags att börja öva på allt det där. Utan att ta schärlek som ursäkt.

[22.40]
Nu kom jag på att det brukar räknas om man Mår Dåligt också. Det känns inte heller som ett alternativ till att lära sig klara sig utan ursäkter.