Social diffrentiering ellervarehette.
Mitt nya jobb som boendestödjare väcker en tanke eller två, exempelvis om segregering. Jag lyckatdes tjata med två av de boende ut på äventyr, den ena ganska nyinflyttad. Och plötsligt fattar jag att det kanske fanns fler anledningar än ointresse och dålig timing till att de lite mer luttrade avstått.
Det väcker nämligen uppmärksamhet när en vit 25-någonting i läsbisk frisyr, en rastafarisnubbe i 40-årsåldern, och en kvinna i obestämbar ålder med obestämbara fläckar och vaga konturer ger sig ut på stan tillsammans. Vad skulle det inte gjort om vi varit ett par-tre till? Den oklanderligt vattenkammade, och den övervintrade hippien kanske? Gruppsammansättningen skrek redan "socialhjälp" lång väg.
Alltså, kanske är jag den som är paranoid, 25, överanalyserande genusvetare, wotever.
Men det måste väl ha funnits en anledning till vårt aktiva ickekommunicerande av samhörighet på bussen: o-pratet, o-sittabredvidandet? De politiska sub/ungdomskulturerna har sedan begynnelsen äskat subversivitet genom aparta utseenden, men de har skyddat sig bakom den tydliga avsiktligheten, bakom uppvägande statuspositioner (medelklassighet), bakom sin konformitet. Att se så ihoptussade ut som man bara gör när man överskrider segregeringen på "fel" sätt ger inte samma status.
Socilaitetens gränser får man hoppa twist med i ordnade former, men man får inte kliva över dem hur som helst. Det kändes ganska tydligt i dag på gator, torg och kollektivtrafik i Kista - Rinkeby stadsdelsnämnd.
Det väcker nämligen uppmärksamhet när en vit 25-någonting i läsbisk frisyr, en rastafarisnubbe i 40-årsåldern, och en kvinna i obestämbar ålder med obestämbara fläckar och vaga konturer ger sig ut på stan tillsammans. Vad skulle det inte gjort om vi varit ett par-tre till? Den oklanderligt vattenkammade, och den övervintrade hippien kanske? Gruppsammansättningen skrek redan "socialhjälp" lång väg.
Alltså, kanske är jag den som är paranoid, 25, överanalyserande genusvetare, wotever.
Men det måste väl ha funnits en anledning till vårt aktiva ickekommunicerande av samhörighet på bussen: o-pratet, o-sittabredvidandet? De politiska sub/ungdomskulturerna har sedan begynnelsen äskat subversivitet genom aparta utseenden, men de har skyddat sig bakom den tydliga avsiktligheten, bakom uppvägande statuspositioner (medelklassighet), bakom sin konformitet. Att se så ihoptussade ut som man bara gör när man överskrider segregeringen på "fel" sätt ger inte samma status.
Socilaitetens gränser får man hoppa twist med i ordnade former, men man får inte kliva över dem hur som helst. Det kändes ganska tydligt i dag på gator, torg och kollektivtrafik i Kista - Rinkeby stadsdelsnämnd.
Kommentarer
Trackback