kallocain

Mitt emot mig i universitetets datasal sitter en gammal klassis från mitt gymnasium, VRG. I övrigt är det ganska tomt. Något säger mig, att hade jag blivit jurist eller mäklare eller läkare hade jag blivit tvungen att umgås med VRG:are varenda jul och midsommar i resten av mitt liv. På jobbet alltså. Men nu ska jag ju bli socialarbetare, så det är ingen risk. Tur.

Bredvid mig har jag en c:a 15 mm tjock uppsats. Som ska kortas ner till hälften. Idag. Det kommer lyckas mig, och jag vill tacka onda friskolan för det.