kallocain

Nu har jag konspirerat med ett par vänner, som liksom jag knappast riskerar att "råka" bli gravid, om att skapa Baby boom år 2011. Det kan ju vara skönt för queer kidsens kids att vara ett stort gäng på dagis och i terapisofforna framåt trettiotalet. För att inte tala om hur skönt det troligen är för alla mappor att vara barnlediga samtidigt, arga på samma saker samtidigt, och anklagade för samma saker samtidigt.

Okej, okej, om jag ska vara ärlig handlade det mest om att det är skönt att fatta ett PRINCIPBESLUT. Ska jag ha barn blir det 2011, så får jag anpassa resten av mina planer till det.

Gulp.

Hoppas fler hänger på!

Mäh Gud, jag orkar inte med mig själv. Jag är förvisso legendariskt dålig på att komma ihåg namn i allmänhet, men mitt namnminne har verkligen gravt rasistiska tendenser. Förutom de "utländska" (dvs  ej kritvitssvenniga) namn jag vuxit upp med verkar det helt omöjligt för mig att minnas, exempelvis, hur man stavar Fahriye, trots att det faktiskt stavas som det uttalas, och jag blandar ihop namn som "Ismun" med namn från helt andra språk, med helt andra vokaler. Deras enda gemensamma nämnare är att jag typ inte hört dem 100000000 gånger förut.

Alltså, jag har länge smygit med det här problemet i hopp om att jag ska hitta på en lösning, att det ska bli bättre med lite självhats-piska eller mycket övning. Men det BLIR det inte. Jag vet inte om mitt funktionshinder är en rasistisk störning eller av rent neurologisk karaktär, men jag vet att jag vill göra något åt det. Men hur? Språkkurs för svennar där vi försöker lära våra tungor att göra relevanta vokalsammansättningar? Studiecirkel där vi språkstam för språkstam lär oss de vanligaste namnen? Basgrupp där vi talar ut om vår vita skuld? Kanske alltsammans.

Alltså på riktigt. Utan att raljera. Jag står inte rikigt ut med mig själv på det här området.