kallocain

Baby boom 2011

Det här inlägget provocerar mig. Kanske för att jag inte känner den tillit till min ekonomiska utveckling som krävs för såna planer. Och inte heller känner jag att jag kallt kan räkna med att ha någon eller några att ta hand om ett barn med.
Å andra sidan behöver jag ju inte känna mig tilltalad. Jag är inget kid nu och kommer definitivt inte vara det år 2011 heller.

Föreställningen om att man kan planera när det är lämpligt att ha barn, eller, strängt taget att man kan planera något som helst i livet är naturligtvis absurd. Ändå gör man det ganska så ofta. Kanske är det ett behov för vissa av oss. Det där är en s.k. existensiell fråga, har jag hört.
När jag pratar om att fatta "principbeslut" är det därför med viss ironi, gällande att det skulle vara möjligt att fatta dem, och gällande att jag har stort behov av dem.
Huruvida du känner dig tilltalad eller inte avgör du naturligtvis själv.

Tilltalad eller inkluderad? En annan dag när jag inte får ont i huvet av att tänka på det här ska jag utveckla min reaktion. Givetvis önskar jag dig lycka till med ditt principbeslut. Kram.

Tack! För visst allvar finns det ju också i det, förstås!

Det är väl underläget i ett icke-görande som stör mig, det är mycket svårare att samla folk i det och göra det till ett tydligt val. Det är lättare att det i andras ögon bara blir ett sorgligt icke-val som ignoreras eller osynliggörs.
Men jag ska göra ett liknande upprop för alla queera som principiellt bestämmer sig för att _inte_ skaffa barn 2011.

Jag är en sur gammal glädjedödare och borde -nog hålla tyst, egentligen- men jag blir också en liten aningens provocerad av inlägget, kanske för att det känns som om uttrycket "Queer kidsens kids" låter som nån slags accessoar?
Som om det vore något självklart att skaffa sig.
Och ursäkta liksom, men om vi nu Queerar till det ett varv till: Vad är isof de kidsen som inte är "Queer kidsens kids" för nåt?
(Förlåt, mig om jag låter kärv,jag är väl extra känslig; som barn till 68-generationen har en ju fått vara socialt experiment så det står en upp i halsen.)

Jag tycker däremot att det är en utmärkt idé. Om jag någonsin på allvar skulle övervägt att skaffa barn (vilket jag aldrig gjort, ens övervägt alltså) så skulle jag definitivt vilja att så många kompisar/meningsfränder som möjligt gjorde det samtidigt. Och gärna börja förbereda mig fyra år i förväg.

Jaha, K här får man höra minsann!:)
Och så går du och blir i hop med mig och "får" 2 snoriga illbattingar på köpet, jojo så kan det också gå.

Hm.Jag hade faktiskt tänkt skaffa barn tidigare! Men om inte förr så är nog 2011 ett bra år. :)