När kommer språkkursen för svennar?
Alltså, jag har länge smygit med det här problemet i hopp om att jag ska hitta på en lösning, att det ska bli bättre med lite självhats-piska eller mycket övning. Men det BLIR det inte. Jag vet inte om mitt funktionshinder är en rasistisk störning eller av rent neurologisk karaktär, men jag vet att jag vill göra något åt det. Men hur? Språkkurs för svennar där vi försöker lära våra tungor att göra relevanta vokalsammansättningar? Studiecirkel där vi språkstam för språkstam lär oss de vanligaste namnen? Basgrupp där vi talar ut om vår vita skuld? Kanske alltsammans.
Alltså på riktigt. Utan att raljera. Jag står inte rikigt ut med mig själv på det här området.
Jag hade en klasskompis i gymnasiet som hade fem konsonanter i rad i sitt namn. Hen valde ett svenskt smeknamn.
Om jag inte fattar hur ett namn stavas eller uttalas brukar jag fråga men inte göra en stor "näää men ha ha ha det ÄR ju så svårt med alla utländska namn"-scen av det med himlande ögon och urskuldande grimaser, för de tycker jag är pinsamma att åskåda när andra gör dem.
Ja, fy fan, det är det värsta som finns. Men du har rätt, egentligen är det bara att fråga och repetera och repetera tills man lärt sig. Man är väl lite rädd att tappa sitt vita, antirasistiska ansikte bara.
Fast samtidigt: hur irriterande måste det inte vara att fölk frågar vad man heter HELA TIDEN? Man vill ju inte gärna bidra till det.
kan ju trösta dig med att ingen förstår vad jag heter första gången de läser det heller.
okej, efternamnet är italienskt, men när jag hette pappas svenska efternamn när jag var liten kunde ingen uttala det heller. min teori är att folk i största allmänhet blir nervösa av konstiga (läs ovanliga) namn, och att de tror att namnen är jätetsvåra att uttala per automatik. då ligger det nog rätt nära till hands att lägga in både det ena och andra i det.
Vad menar du med "att lägga in"? Är det de nervösa som lägger in saker? Nej visst, ingen fattar hur stavningen och uttalet på mitt efternamn hänger ihop heller. Det är väl den erfarenheten jag grundar mitt antagande om skitjobbigheten på. Men sedan tänkte jag att det kanske bara är överpriviligerade svennar som jag som kan unna sig lyxen att bli irriterade. men det är klart: DET ÄR VÄL LITE OLIKA.
Äh, så länge du tror det heter "smygit" så behöver du inte oroa dig för att du har svårt att stava utländska ord eller namn.
Nej, för det självklara antagandet är ju att FÖRST måste svenska tempusböjningar sitta som berget, SEDAN kan man börja visa fölk respekt genom att uppfatta deras namn. Ny tycker jag faktiskt du är lite smugrasistisk.
Jag skulle nog snarare säga att jag var lite smått spydig. Förlåt, jag kunde inte låta bli.
Annars finns det viss fog för att hävda ungefär det du säger, man brukar ju säga att det finns en kritisk period för språkinlärning. Så det du inte stött på innan den åldern blir det radikalt svårare för dig att lära dig, det finns det ganska starka bevis för.