kallocain

Jag måste hitta ett sätt att hantera den, som inte bygger på navelsträngar.

Förut brukade promenader hjälpa, men det var innan promenerande vart så intimt förknippat med mitt jobb. Imorse kände jag mig som en sådan där uppdragbar docka, kroppen rörde sig utan min medverkan, armar och ben marchant raka och rumpan bara fäste för ett par kugghjul. Tänk tecknad film från 50-talet. Och hela utsidan av min kropp var plåt, och plåten tjocknade och det vart väldigt lite plats kvar för mig där längst inne.

Äh, nu ska jag åka och återknyta en gammal navelsträng. Hen har sagt att hen behöver gnälla, så då behöver jag inte känna mig som den ända. i vädret. vift vift. gnäll gnäll. Tyck om mig.