Anlag.

Jag kommer på mig själv med att, liksom i hemlighet för mig själv, gå runt och tro att jag och X kommer bli ihop igen. Egentligen är det ofrånkomlig, liksom.

Läskigt. Twilight-zone-cree-he-he-p-y-y-y-läskigt. 

När jag tänker noga på saken kan jag komma på mig med att vänta på att Y och Z ska bli kära i mig (jag har ju varit Så Kär i dem, liksom livet ska väl vara RÄTTVIST eller?), att A och B ska återuppstå från de döda och att A1+A2=sant i evighet amen. Samt att jag ska bli T år igen, så att mitt liv kan få bli NORMALT.

Schizofrent. Fast multipel personlighetsstörning vore en mer exklusiv diagnos, kanske borde satsa på den. Man vill ju vara speciell.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback