kallocain

Jag läser Lady Catterley's lover. Den utspelar sig på ett ensamt gods som heter Wragby. Huvudkaraktären är Connie som är en självutplånande stackare som offrar sin sunda sexualitet till förmån för sin känslomässigt och fysiskt funktionshindrade man. Inte en helt ny story alltså. Oftast känns det som om jag läst boken förut. Men ibland glimmrar den till. Som när maken skaffat sig en privatsköterska som rör om i grytan på godset:

This was a new voice in Wragby, very new for Connie to hear; it roused a new ear in her.

Det är så bra uttryckt. Jag tänker att det är det som händer när man träffar sådana där människor som verkligen gör intryck. De väcker ett nytt öra i en.

Och ärligt talat, han måste ha varit ett riktigt bögbi den där Lawrence. Det är slender loins hit och slender loins dit och en märklig frånvaro av den (heterosexuella) manliga blicken, relativt sett. Klart de var tvungen att ha Sven Wolter att läsa in den i P1, för att återställa ordningen.