kallocain

På Solna Stadsbibliotek pågår  en utställning som heter "Sakta och kärleksfullt ". Exakt hur den titeln korresponderar till de mer eller mindre färglada textilierna som hänger på väggarna förstår man inte genast. Men man anar. Och ja, mycket riktigt, det är de Välvilliga som varit i farten. 

Denna gång i form av projektet livstycket.  Jag har konsekvent undvikit att betitta utställningen närmre, jag orkar inte bli arg. Men från min dataplats kan jag inte undgå att se rubrikerna på ett par av de små skyltarna som presenterar verken. En lyder "Sveriges snyggaste biprodukter". Och det säger väl allt. 

Men jag måste ta den andra också: "Att gå från vara hjälptagare till producenter ger en kick". Jag blir så beklämd. Jag menar, hur vore det att presentera verken som utställningen består av? Nähäj, för det är Välvilligheten som ska presenteras, inte alstren. Och så blir producenterna hjälptagare igen.

Undrar vad deras kommunikationsstrateg har att säga.
Och undrar vad som hade stått på de där skyltarna om de istället för att anlita kommunikationsstrateg hade pratat lite med deltagarna och/eller tagit till sig lite av den feministiska - antirasistiska kritik livstyckets verksamhet har fått.

Nu steroflekterar jag över att med inlägget deltar i ett medelklassigt feministdrev mot en verksamhet som säkert fört en massa bra med sig. Det är kanske lite onödigt gjort. Men jag blir ju så beklämd.