Vårdkärringen filosoferar: medlidande
Det svåraste med att jobba med vård är det där med medlidande. Det är inte önskvärt. Medlidande innehåller alltid en värdering, en negativ en, av den man tycker ynd om . Dessutom gör man ett sämre jobb om man blandar in för många schänslor. Särskilt om man lider med.
Men samtidigt. Empatin vill man inte tappa, då gör man garanterat ett dåligt jobb. Utmaningen verkar vara att konstruera en praktisk skilnad mellan medlidande och empati. tt begrepp skall övergås, men det är inte lätt, det är det inte.
Jag har påbörjat mitt femte år i vårdbiträdessvängen, och har hunnit genomgå ganska många faser: från att vara vikarien som känner, uttrycker och förväntar sig att kollegorna ska uttrycka det totala medlidandet till stränga vårdkärringen som försöker fostra nybörjarna att förhärda sina hjärtan. Men nu verkar något hända. Det kanske är det att jag jobbat nästan två veckor i streck, eller att... tja, jag blivit mer bekant med psykiskt lidande, men jag får svårare och svårare att hålla misären jag möter ifrån mig. Det är jävligt jobbigt, och nu är jag helt slut.
Men samtidigt. Empatin vill man inte tappa, då gör man garanterat ett dåligt jobb. Utmaningen verkar vara att konstruera en praktisk skilnad mellan medlidande och empati. tt begrepp skall övergås, men det är inte lätt, det är det inte.
Jag har påbörjat mitt femte år i vårdbiträdessvängen, och har hunnit genomgå ganska många faser: från att vara vikarien som känner, uttrycker och förväntar sig att kollegorna ska uttrycka det totala medlidandet till stränga vårdkärringen som försöker fostra nybörjarna att förhärda sina hjärtan. Men nu verkar något hända. Det kanske är det att jag jobbat nästan två veckor i streck, eller att... tja, jag blivit mer bekant med psykiskt lidande, men jag får svårare och svårare att hålla misären jag möter ifrån mig. Det är jävligt jobbigt, och nu är jag helt slut.
Kommentarer
Trackback