Det är lite olika
Negern är oskyldigt dömd till döden. I fängelset finns en massa vakter. De är vita och normalstora. De är väldigt normala på alla sätt, faktiskt. De är ju vita. Fast en är ond. Han blir utstött ur den vita gemenskapen. Han hamnar på mentalsjukhus.
Filmen igenom kallar negern huvudrollsvitingen för "boss" och fäster sina trofasta negerögon på honom så fort han får tillfälle. Nästan lite bögigt, kunde man ha tänkt om negern hade varit en liten asiat och inte en neger. Nu blir det mer hundlikt. Beast-referensen igen.
Huvudrollsvitingen är lite rädd för att han ska komma till helvetet, eftersom han vet att negern är oskyldigt dömd, men ändå inte försöker förhindra dödsstraffet. Vitingen är god och vill göra Det Rätta. Negern tröstar och befriar från skuld: han vill själv dö. Tur. Offret som måste göras och så vidare.
Att Den gröna milen bygger på rasistiska föreställningar är självklart. En sanning som liksom inte kan ifrågasättas. Ändå gör mna kusiner det när jag inte kan hålla tillbaks mina raljerande kommentarer. Och jag undrar för mig själv hur många av de där suckarna som kom ur mitt antirasistiska hjärta, och hur många som kom sig av att jag ville markera mina akademiska poäng. "Rasistiska föreställningar", ja ni hör ju själva.
Äh, nu ska jag sluta slå mig med tjäjpiskan. Jag vet ju att jag har rätt, och det är ju min UPPGIFT att gå ut och frälsa allt folk. Kan ju lika gärna börja med kusinerna. Om inte annat kan jag kanske förmedla lite medelklasstänk, och det kan kanske vara dem till nytta någon gång.
Det är lite olika.
igår när jag skulle sova läste bitte högt ur FrälsarPer (eller nåt annat namn) av Per Lagerqvist. kom att tänka på den nu. jag sov ganska stora delar av berättelsen men den hade nog med ditt inlägg att göra. frälsarper blir så besviken för att han tror att alla behöver hans frälsning och sen har jag för mig att han får nån slags insikt. men jag minns inte vad. jag somnade.
Frälsar-Johan hette den ju, novellen.
blev han besviken av insikten att det inte var så, eller tog insikten honom från besvikelsen? Nå, jag får väl läsa den.
Stackars kristenheten, vi bär alla på det kulturella frälsarkomplexet. Och se vad det ställt till med.
ja, se vad den gör med oss. håller på och bloggar och har oss. jag får väl läsa den igen också för att minnas vad som hände.
Ibland kanske du får öva på att se saker som du inte kan stå för utan att säga nåt? För att göra gränsen klar för dig själv att du inte ansvarar för att allt runt omkring dig är rätt. Ibland kan ju ens omgivning behöva titta på skit och själva formulera tanken "det här är skit".
Nu projicerade jag på dig. Och inte kunde jag låta bli att säga det heller. Sån är jag och det står jag för.
Anfield: du kan få läsa den för mig. NÄR DET NU BLIR.
Proijektioner kräver fantasi, och fantasi är en viktig egenskap för den som vill känna gemenskap, var det någon som sade. Någon är klok. Även när Någon projicerar.
Men jag tror att jag är en frälsarNatur. Jag kanske bara skulle börja stå för det igen).