Folk blir så härliga på sommaren

särskilt härliga blir de på söder.

Igår kunde exempelvis en mörklockig ung man, iförd solglasögon och shorts och akustisk gitarr på brunbränd bringa, beskådas liggandes i en slänt med fötterna upp och huvudet ner. Han sjöng på spanska, men det lät misstänkt likt Dylan.

Jag har aldrig förstått folk som drabbas av pinsamhetsångest inför spontan-spel-och-sjung på fester och så, jag tycker oftast att det känns lite mysigt, och blir det jobbigt kan man väl avlägsna sig och låta dem som tycker det är mysigt mysa. Men igår förstod jag.

Men sedan tänkte jag att det kanske var en väldigt bra magstödsövning detdära.
Att ligga uppochner, eller att inte hålla på att skämmas för andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback