kallocain

Uttråkad, uttråkad, urtorkad med tråktrasa till urtorkans gräns. Snart måste det väl ändå hända något men så är farligt att tänka, tre tvi och ta i trä som faller ihop i dammhögar högre än... Och där under finns inget isberg, men det är toppen som urholkar benen, när det borde vara kroppen som uttolkar stenen, men av den blir det grus, grus grus grusade förstoppningar och man gräver i alla sina öppningar, förhoppningen är 

att där ska finnas något att dra fram i ljuset, men inget spricker fram, inte ens lite blod i allt damm, lamm samm aldrig mer.

(Offerlamm, och där fick vi in Den Kristna Symboliken, men det var verkligen att ta i för allt är bara tråkigt, det var inte mer än så. Jag ville säga. Inget särskillt alltså.

Lite fotsvett. )