Tala Ut II

Glöm den där inställsamma skiten jag skrev förut, om att ut-talande ska vara en meningsskapande process. Ibland är det helt enkelt nödvändigt att markera integritet för att... ja för att det är nödvändigt helt enkelt. Jag orkar inte motivera mig mer.

Motiv: att slippa ligga på sin säng och ha ångest.

Visst, det är svårt att se skillnaden mellan nödvänig integritetsmarkering och onödigt statusspel. Kanske finns den inte ens. Vem har påstått att det ska vara lätt? Den här dagen var nära att gå åt helvete bara därför att jag inte kan växa upp och tala ut med min farmor, eller för att hon inte kan vara nykter när jag vill säga åt henne att sluta ösa sin ångest på mig eller.. ja, skulden är inte skiftad. Men därför att en meningsskapande process inte kändes möjlig, så då höll jag käften. Det var dumt. Det hade varit bättre att säga ifrån utan att tänka på orsak och verkan.

Händ händ händ, det är bättre att det händer något än att man ligger i sängen och samlar slam. Dödläget hade kunnat brytas om jag hade sagt ifrån. Oavsett vilket,  jag hade möjligen mått bättre. Det är motiv nog.

Att det är bra att prata ut är en Sanning som jag Alltid Trott På. Gammal hävd är ett dåligt argument, men jag tar till det i brist på bättre. Det är väl det att jag vill slippa argumentera för min rätt att ta upp plats i andra människors tillvaro. Jag vill slippa motivera mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback