Det där magiska då, eller nu, eller vafan.
Vi
När vi precis hade träffats hade jag en väldigt dyr hårprodukt. Den luktade ganska gott, fast lite gummiaktigt. När vi hade varit kära och ihop ett litet tag tog den slut, och sedan, senare, brukade hon smyglukta på den hos andra och jag brukade också, och så lade vi en av stenarna i det bygge som var Vi.
Historisk förankring.
Hon hade en hårspray som var billig men väldigt BRA. Jag brukade lukta på den, för den påminde mig om mellanstadiet, om att ha hårda snedluggar och störst bröst i klassen och att få hångla varje rast. Numer, när jag träffar hårsprayen tänker jag på henne. Men imorse, när jag träffade på den gummiaktiga hårprodukten bredvid en av mina tandborstar blev jag påmind om att plugga genus, att ha trasiga jeans, långt hår och att få hångla varje rast.
Allt förändrar sig, allt förblir detsamma.
Det tog slut, men det som var VI försvann inte. Det finns jämsides med en hel massa andra. Och igår kväll satt jag och sade att jag har väldigt svårt att se mig ägna mig åt sådant där byggande igen, men imorse insåg jag att jag inte gjort annat sedan jag vart oihop. Bara på andra sätt nu.
Allt ändrar sig, allt förblir detsamma. Och det var väl inget nytt, Kära barn.
När vi precis hade träffats hade jag en väldigt dyr hårprodukt. Den luktade ganska gott, fast lite gummiaktigt. När vi hade varit kära och ihop ett litet tag tog den slut, och sedan, senare, brukade hon smyglukta på den hos andra och jag brukade också, och så lade vi en av stenarna i det bygge som var Vi.
Historisk förankring.
Hon hade en hårspray som var billig men väldigt BRA. Jag brukade lukta på den, för den påminde mig om mellanstadiet, om att ha hårda snedluggar och störst bröst i klassen och att få hångla varje rast. Numer, när jag träffar hårsprayen tänker jag på henne. Men imorse, när jag träffade på den gummiaktiga hårprodukten bredvid en av mina tandborstar blev jag påmind om att plugga genus, att ha trasiga jeans, långt hår och att få hångla varje rast.
Allt förändrar sig, allt förblir detsamma.
Det tog slut, men det som var VI försvann inte. Det finns jämsides med en hel massa andra. Och igår kväll satt jag och sade att jag har väldigt svårt att se mig ägna mig åt sådant där byggande igen, men imorse insåg jag att jag inte gjort annat sedan jag vart oihop. Bara på andra sätt nu.
Allt ändrar sig, allt förblir detsamma. Och det var väl inget nytt, Kära barn.
Kommentarer
Postat av: det glada (k)exet
Jag hade glömt. Men nu kommer jag ihåg, till och med hur den luktade, den där produkten.
Fint och sant det där med att VI:et inte försvinner - jag gillar tanken. Den överensstämmer med den postmoderna, kalejdoskopiska synen på tid där alla skeenden existerar parallellt. Så sant.
Postat av: Rissen
Kaljedoskop is da shit.
Konstigt nog så minns jag det oftast bäst när jag mår bra. När jag mår skit, och verkligen skulle behöva det är det som om jag aldrig tänkt tanken. Hm hm.
Trackback