kallocain

Jag har fått sitta i fokusgruppsintervju och prata om klass. Guvva rövligt det är att känna sig smart. Men att prata om klass är också en klassmarkör. Det vart väldigt tydligt. Guvva rövligt det är att tillhöra en klass som får känna sig smart. Jaja.

Nu måste jag sitta och skriva saker till mitt eget grupparbete, och fort ska det gå, för nu är klockan fyra, och klockan sex ska jag ha åkt hela vägen från Universitetet till Bagis där ett dukat bord väntar. Kanske.

Jag fånler hela tiden, jag är inte riktigt klok. Hoppas jag inte skymmer sikten med mina skrattvalkar, det blir så svårt att skriva då.

Känslan av navelsträngskontakt är det viktigaste av allt. Nonsensbloggar av det här slaget kommer att öka drastiskt, nu när jag inte har något guldmedlemsskap på mitt kära community. Ni är varnade. (Eller uppmanade, välj själva.)