My mother used to say/'you're the boy that can enjoy invisibility'

Jag läser sedlighetens rotelarkiv och gråter ibland små tårar för att hen skriver så vackert. Nu är jag inne på October 2005, och ja, tiden går så jävla fort och allting förändras men allting förblir detsamma, m.fl. klyschor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback