kallocain

För ett tag sedan drack jag öl med några människor. Trevliga människor. Men sedan skulle det pratas om problemet med de feta.

Och det blir ju alltid så satans moraliserande. De är äckliga. Tänk bara hur det kan lukta om feta människor. Det är oförståeligt. Att människor kan  VÄLJA att göra så med sina kroppar. Dricka läsk varje dag.  Det är lite lustigt också. Tänk, en gång hade någon sett människor som var så feta att de fått sitta i rullstol. En välte, och där låg den fete och vispade med armarna i luften och kunde inte komma upp.

Äckligt, oförståeligt, lustigt. För oss som jobbat homopolitiskt torde parallellerna till hur man pratat/r om exempelvis fjollan vara uppenbara. Men tydligen inte. För att vara fet är ju faktiskt HÄLSOFARLIGT. Det är argumentet som fettfobikern alltid tar till, när man försöka lyfta samtalet från moraliserande lyteskomik till att prata om kulturella föreställningar och strukturellt förtryck. Att prata om fetma på samma sätt som feminister pratat om kvinnor, antirasister pratat om svarta och homosar pratat om fjollan låter sig helt enkelt inte göras. Att vara fet kan inte vara en identitet, nämligen: Att vara fet är mot naturen. Något människor både borde skyddas från, och skämmas för att vara. Känns retoriken igen, månne?

Liksom de där vidlyftiga bögarna, som knullar runt hur som helst, drogar och står i. Undrar hur de g ö r egentligen. Nej, uscj vad äckligt, det vill jag inte tänka på. De ska se så himla överdrivna ut jämt. Det är mot naturen. Hälsovådligt. Klart de får AIDS och dör!  Det är rädslan för det monstruösa, och driften att bygga ett Vi mot de andra. Som vanligt. 

Att snacka skit om feta gör man för att positionera sig själv som Sundare Än Så. (Se Anfields blogg i ämnet) Glöm skitsnacket om biologi och hälsa. För faktum är, att RENT BIOLOGISKT är vi olika. Det finns människor som är "normalviktiga" som får typ II diabetes, och det finns människor som lever ett långt friskt liv med hög vikt. Exempelvis.

Vad övervikt är, vem det drabbar och, framförallt, vem som får prata om fettma som en levd erfarenhet är också en himla intressant fråga. Men det får bli en annan gång. Jag har ju, som sagt, inte tid att blogga just nu.