Essensen på Skansen
Jag tror jag skiter i OR ett tag. Relationsanarkin är portad på obestämd tid, den med. Jag använde dem som ursäkt för att slippa ställa krav, och det får det vara slut med nu.
Däremot har jag råkat bli lite polly, trots att jag inte tyckt att det var nå creddigt med det. [De som jag är IHOP med får däremot gärna (h)ORa så mycket de vill. Bara inte med mig.] Och det vet vi ju alla, att det vi gör trots ocreddighet är vad vi ÄR. Ungefär som aporna på skansen, de bara GÖR det de ÄR. Utan att förstå något om credd eller politik eller kultur. Jojomän.
Essensiellt polly, precis som i Naturen, alltså. Det känns bra, det gör det. Att Vara och att Göra. Bra och skitläskigt.
Och nu lägger jag upp det i öppna förum för alla att beg apa, för då känns det mer som på riktigt.
Ja, alltså, jag skojar om det där med naturen. Det här är ett beslut, förstås. Men ett beslut att gå med på de livsvillkor som råkade dyka upp, snarare än en stenhård ambition. Typ.
jaherre, så bakåtsträvande man kan vara. på måndag är det jag som berättar på jobbet om min bakåtsträvande väninna som sysselsätter sig med polly istället för OR. de kommer häpna.
Ja, shit, jag står nästan inte ut och filar på en dementi.
Äh, jag orkar inte. Det är ju sådär med definitioner. Så fort man klär på sig dem börjar de klia.
Utom Kvinna och Bisexuell. Dem håller jag närmast kröppa hela tiden. Utom när jag duschar. Då bara ÄR jag. Naken och naturlig och odefinierad. För det vet vi alla att odefinierad är det största. He he.