kallocain

Men vad är androgynitet? Den gamla föreställningen om androgynitet som avsaknad av Kropp Som Gör Sig Påmind verkar vara alive and kicking. Det verkar alltså vara lättare för kukkroppar än tits-'n-ass-kroppar att få vara androgyna. Och, framförallt, androgynitet är tydligen fortfarande synonymt med fettfrihet. Jag har gått omkring på queerklubbar och förvånats över att skönhetsidealen i den "normkritiska" subkulturen är så oerhört lika mainstreamkulturens. Elle-model? Du får hångla.  Jag hör det på snacket som går också. En tjockis med tits 'n ass kan ganska ofta få vara butch (gammel-lesbiska konnotationer), men androgyn? Nej, då måste den där otäcka kroppsligheten bort.

Att kön inte kommer före genus är också en sådan där queerteoretisk dogm. Allt är drag och tjolahoppsan, överdriven feminitet på en kvinnokropp kan också vara subversivt. Men vilken kvinnokropp är det vi pratar om? Tja, jag behöver väl inte ens säga det. Den med mycket tits-'n-ass har jävligt mycket svårare att komidenna sig, ska jag säga. Hon är ju liksom Kvinnlig På Riktigt. Till och med i queerbubblan kommer kroppen först och bestämmer vilka identiteter och vilka genus en kan iklä sig.

Den här bloggen har legat och grott i fingertopparna i flera år. Men jag vet inte, kanske är något på väg att hända. Identitetskategorin Boi verkar ha gjorts ganska fettisneutral, har jag märkt. "Butch" har blivit lite retro. Och femme-andet verkar erövras av allt fler kroppsligheter.

Nu kan man ju fundera om skapandet av fler identitetskategorier utifrån kroppslighet verkligen är rätt väg att gå. Men faktum är ju, att så ser det redan ut. Det är bara ingen som vågar prata om kroppen. Att genus- och sexualitetskategorierna kan inkludera olika fettisar, liksom olika blattar och funkisar borde vara en självklarhet i en normkritisk subkultur. Faktiskt.