Idag har jag bönat och bett,

inte utan framgång. Nästa gång jag påstår att tiggeri är en av mina fundamentala oförmågor, säg åt mig att hålla käften och börja ta ansvar för de situationer jag försätter mig i. Eller, förresten, bespara dig energin, jag kommer antagligen ändå inte lyssna. Kanske göörr det inget.

Lite appropå det måste jag få rekomendera Ann Werners artikel i senaste Bang. Hon förklarar så pedagogiskt varför man skäms för skammen, så nu slipper jag skämmas för att jag skäms för att jag skäms. Och det är ju himla skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback