Jag är din hora nu, eller?
Träffade en gammal vän igår. Vi har på något sätt levt spegelvända liv: ett flat-bi, ett hetero-bi. Nåja man ska kanske inte dra för stora växlar på det där spegelvända. Men ändå. Vi började prata om vilka sexuella subjektspositioner som står till buds för den kvinna som vill ligga med män. Eller hon gjorde. Jag är ju flat-biet.
Först hade vi femme fatalen, vars begär, och dragningskraft är det förstörande.Vagina dentale. Sedan hade vi oskulden, vars lockelse består i att hon ska transformeras, från oskuld till ärbar hustru. Eller till femme fatale. Inte stort utrymme för det egna begäret hos någon av de tre. Sist men inte minst hade vi horan, som är den enda som inte går lottlös från knulleriet: hon får förvisso inte så stor del i det sexuella för egen del, men hon får del i någon annan sorts ekonomi i utbyte.
Översatt i icke-komersiella horerier kan vi tala om status, makt, kanske intimitet.
Alltid när jag träffat den här vännen känner jag mig så oerhört storögt naiv. Nu också. Jag som trodde att drivkraften i mitt knullande var just det sexuella. Att det jag får del i knullandets ekonomi genom att ge lite av mitt eget knullkapital. Problemet är att nya små tankefrön har så oerhört lätt att slå rot i mig. Vifta lite med en identitet framför min nästipp , och vips måste jag spendera eoner av tid med att förklara varför jag inte skulle ta den till mig. Tvärtom vore kanske mer naturligt.
Det som räddar mig nu, är väl att det är jag som är flatbiet. Thank god I'm not straight.
Inte det att jag inte vill vara som de andra små sexradikala och göra upp med horstigmat. Men jag tänker faktiskt inte tillåta att ännu ett område av min sexualitet kolonialiseras av det där poläjtiska. Så det så.
Först hade vi femme fatalen, vars begär, och dragningskraft är det förstörande.Vagina dentale. Sedan hade vi oskulden, vars lockelse består i att hon ska transformeras, från oskuld till ärbar hustru. Eller till femme fatale. Inte stort utrymme för det egna begäret hos någon av de tre. Sist men inte minst hade vi horan, som är den enda som inte går lottlös från knulleriet: hon får förvisso inte så stor del i det sexuella för egen del, men hon får del i någon annan sorts ekonomi i utbyte.
Översatt i icke-komersiella horerier kan vi tala om status, makt, kanske intimitet.
Alltid när jag träffat den här vännen känner jag mig så oerhört storögt naiv. Nu också. Jag som trodde att drivkraften i mitt knullande var just det sexuella. Att det jag får del i knullandets ekonomi genom att ge lite av mitt eget knullkapital. Problemet är att nya små tankefrön har så oerhört lätt att slå rot i mig. Vifta lite med en identitet framför min nästipp , och vips måste jag spendera eoner av tid med att förklara varför jag inte skulle ta den till mig. Tvärtom vore kanske mer naturligt.
Det som räddar mig nu, är väl att det är jag som är flatbiet. Thank god I'm not straight.
Inte det att jag inte vill vara som de andra små sexradikala och göra upp med horstigmat. Men jag tänker faktiskt inte tillåta att ännu ett område av min sexualitet kolonialiseras av det där poläjtiska. Så det så.
Kommentarer
Trackback