Fotfeminitet och så.

"Jag tycker det verkar som att Riktiga Kvinnor inte får ha fötter" skrev M appropå min skovånda för någon månad sedan. Jag kände dock snarare tvärtom: eftersom jag inte är en Riktig Kvinna med klackar och målade tånaglar och bäbishud på hälarna får jag inte ha fötter.

Jag tyckte jag fick fin bekräftelse på min känsla när jag läste en artikel om sommarklädkoder på jobbet i .SE för någon vecka sedan (Klädkoderna skiftar 2007-07-03):

På medieföretaget XX skickade personalchefen nyligen
ett mejl till de anställda där hon bland  annat skrev 
"Vi undanber oss shorts och nakna fötter i  sandaler  på herrar".

Och artikeln fortsätter: 

Men hur ska man göra om det är stekhett ute?
- Vi tjejer har det ju bra som kan ha kjol, man
får väl välja kläder i luftiga material.

Jo jo. Tjäjer kan ha bara ben och nakna fötter i sandaler tydligen. Frågan är dock om det är östrogenhalten i blodet som avgör eller som det där att vissa rakar benen, målar tånaglarna och alltid är svala utan att svettas eller lukta illa. Riktiga kvinnor alltså. Vi andra kan fortsätta stå som åsnan mellan hötapparna och fundera på om vi ska maskulinisera oss ytterligare genom att bära långbyxor och skor, eller om vi ska visa orakade ben och klumpiga herrfötter i sandaler, och göras till misslyckade, vulgära kvinnor.

En utväg är ju förstås att välja bort jobb med klädkod. Tittar man på inkomststatistiken är det nog precis vad en hel del hbtq-"kvinnor" har gjort.

Jo jo, dagens I-landsprobelm, och ojämlikhet mellan kön, sexuella läggningar osv har många olika anledningar. Min poäng är att skofrågan är en av dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback