kallocain

Äh, jag försökte bara dölja hur banal jag är bakom lite låtsasbitterhet. Jag längtar inte bort, utan till. Att kunna gå ut naken på morgonen, och bara behöva höra humlor och måsar. Att ha råd med häst på en vanlig lön. Att kunna gå över till någon och dricka kaffe utan att planera två veckor i förväg. Någon sorts familj vore trevligt också, förstås, men suffixet kärn- lade jag till bara för att vara lite polemisk.