Ibland har man anledning att tacka sig. Exempelvis när man betackar sig för att hetsa runt en fredagkväll för att istället
takka runt mellan altanen, hängmattan och den nyfunna boxen med Almodóvarfilmer. Nu sitter jag på altanen igen, luktar på havet, tittar på den ljusmörka himlen och slöbloggar lite. Inte blir jag bakis heller. Tacketack, som gumman sa.
Kommentarer
Trackback