kallocain

Nyss satte sig två män bredvid mig i tunnelbanan. Jag sneglar mot sätet snett mittemot mig och ser att den ene har en grön Nalle Puh-fluga. "Hur kan man sätta på sig något sådant" hinner jag tänka innan jag noterar det välansade skägget och den välavvägda kalaskulan. Rödhårig. Mannen mittemot honom är smalare, mörkare, men skägget är där. De undviker varandras blickar väl tydligt, och den rödhårige stryker sig ideligen över låret med den ena handen, den andra håller han skyddande framför kuken.

Jag ler och tänker att det var en solidaritetshandling av dem att sätta sig bredvid just mig, eller att de kanske satte sig här på grund av någon sorts förväntad solidaritet från min sida. Men det är förstås bara sant på inbillsk basis och jag funderar på om det kan finnas solidaritet utan avsiktlighet, ondska utan avsiktlighet, avsiktlighet utan verklighet och tankesnurran performativitetverklighethandlingeffekt är igång. Tänk om allt bara handlar om -hemska tanke - MORAL. Vore kanske bra att erkänna och tydliggöra det i så fall. Queera låsningar.

Queera läsningar är bra, men vad resulterar de i ejänklien? Och lägger de inte väl mycket ansvar på den läsande individen och för lite på strukturer? Och hur kan den sortens individuell aktion leda till kollektiv frigörelse? Queera lösningar, snurr snurr snurr.

Dags att sova.