Materialiteter
Allt är inte kulturella tecken, normer, underförstådda budskap, statuspositioner, subtiliteter. Eller snarare, de är inte allt. Nästa gång det ska pratas om förtryck ska jag ställa frågor om materia. Var på kroppen sätter det sig? Som dallrande kuddar på insidan av låren, eller spända muskelknutor mellan skulderbladen? Rasism, okej, men vad är det rasisten ser eller hör som utdefinierar och underordnar? Klass, visst, men vad är i röstläget, handrörelsen, klädseln är det som gör att vi tror oss förstå det? Fattig, visst, men vad innebär det?
Det är lätt att nicka i takt när man pratar om över- och underordningens mekanismer, men vågar vi inte prata om materia kommer vi att stanna där. I konsensus. För jag tror att när vi pratar Teorier Om har vi alla våra Bilder Av på näthinnan.Och jag tror att de är olika. Utan att kommunicera dem till varandra kommer vi aldrig kunna förstå var skiljelinjerna går, var konflikterna finns. Och hur ska vi då kunna göra upp med någonting?
Man är inte van att formulera sig så exakt. Det är delvis därför det är så svårt att diskutera med folk som inte erkänner att förtrycket existerar.
word.
och det är delvis därför det är så svårt att se när man själv utövar det.