kallocain

När jag tänkte noga på saken kände jag igen den där ångesten. Det var ju så jag nästan alltid mådde förut när jag inte åt mat, men hetsåt kakor, typ varannan dag. Och ja, när jag tänkte riktigt, rikiktigt noga på saken, var det inte lite så att jag bara åt en halv pizza och några kakor i förrgår? Och att ångesten igår möjligen kunde ha något med det att göra?

Alltså, jag hatar att behöva säga det här, men om man bara äter, sover, motionerar och kanske runkar lite, så mår man i allmänhet bra. Men jag vet, jag vet, sedan är det ju frågan om att må tillräckligt bra för att ta sig dit. Jag är så himla tacksam för att ångesten har blivit ett undantagstillstånd, som jag har lyxen att kunna moralisera kring. Hm.