Ansa hårväxten
exempelvis, är kopplat till den Feministiska Identiteten. All min kroppsbehåring har genomgått alla stadier av att raka, inte raka och mellantinget trimma (lanserat som en bögstrategi i den hädangågna qruiserklubben Bögiga flator. Där fick vi in sexualitäten i hårväxtspraktiken).
Nej, inte riktigt all kroppsbehåring. Förra veckan tappade jag bort min pincett och sedan dess har jag inte kunnat plocka ögonbrynen. För första gången sedan mellanstadiet känns luddigt vid näsroten och det är ju ganska mysigt, men lite ovant. Och o-valt, för jag har faktiskt inte haft rå-hå-åd att köpa en ny pincett.
Hoppsan, så vart kroppsbehåringen kopplad till klassidentiten också.
FÖR MIG alltså. Så jävla intersektionell.
Nej, inte riktigt all kroppsbehåring. Förra veckan tappade jag bort min pincett och sedan dess har jag inte kunnat plocka ögonbrynen. För första gången sedan mellanstadiet känns luddigt vid näsroten och det är ju ganska mysigt, men lite ovant. Och o-valt, för jag har faktiskt inte haft rå-hå-åd att köpa en ny pincett.
Hoppsan, så vart kroppsbehåringen kopplad till klassidentiten också.
FÖR MIG alltså. Så jävla intersektionell.
Fan då
Jag som tänkte hålla mig till tioradigt bloggande. Det är ju sådant jag själv gillar att läsa.
Amöba ut mig över allt landet. Det gillar jag också.
Amöba ut mig över allt landet. Det gillar jag också.
Feminister får sugiga låglönejobb
skriver Linda Skugge, och självklart är det inte sant, självklart finns det feminister överallt i samhällstrappan. Se diskussion i Mattilainens blogg.
Men. På sätt och vis ser jag samma problem som Skugge ser. Jag tycker bara inte att det är feministerna som äger problemet.
Vilka jobb man får handlar om vilka arbetsplatskulturer man förmår anpassa sig till: vilka som släpper in en och vilka man kan ta sig in i. På vissa jobb premieras pandasmink, lesbisk frisyr och utantillrabbling av senaste Ordfront. På andra är det fikarumssnack om Paradise hotel, politikerförakt och ett lagom stort Jante-Ok tricket. Men för den som vill ha prestigefyllda höglönejobb är det oftast en kombo av medeklassighet, svennighet och hetroanpasslighet som gäller. Alla kan inte, men sådana som Linda Skugge och jag kan välja om vi vill spela efter de reglerna. Så är det. Men ändå inte.
Jag hoppade av juristlinjen därför att jag mådde jävligt dåligt av den totala avsaknaden av maktperspektiv. Jag hoppade av juristlinjen därför att jag mådde jävligt dåligt av det sociala trycket på heteroanpasslighet. Det var att välja bort jobb med typ 30 000 i ingångslön. Som jag kanske ändå inte hade fått, eftersom jag inte förmådde tvinga mig till att nätverka in mig i juris. stud.-gemenskapen, trots att jag har de där nycklarna. Så var det ett val?
Jag vet inte. Det är inte relevant. Men jag är säker på att det där förmådde är kopplat till min identitet som feminist. Och jag ser bland mina vänner många exempel på att den som av någon anledning inte iscensätter/accepterar svennighet, heteronormighet eller medelklassighet på förväntade sätt utestängs från sammanhang som öppnar pärleporten till medelklassland. Det är det relevanta. Det är ett problem som vi äger gemensamt.
Lösningen är inte att fler vita/medelklass/tjejer/osv/ väljer att ta av sig de feministiska, antirasistiska glasögonen och rättar in sig i leden av de som kunde välja. Vi behöver bara konstatera att det finns de som inte kan välja, och att ibland är vi dem och dem vi och videmmdemvi är ett jävla hittepå. Sedan ska de amöba ut oss över allt landet, skapa rum där vi kan vila, och maktpositioner där vi kan premiera dem och oss och ossdemossdem. Hur det inte ska resultera i fler krav på anpassning vet jag inte, men ska det hindra från att försöka?
[Hur det kommer sig att jag förmåår hantera exempelvis de homofoba kommentarerna som uttalas i Vårdträsket bättre än i Salong Medelklass förtjänar en helt egen blogg, av bekännelsekaraktär. Men det får bli en annan gång. ]
Men. På sätt och vis ser jag samma problem som Skugge ser. Jag tycker bara inte att det är feministerna som äger problemet.
Vilka jobb man får handlar om vilka arbetsplatskulturer man förmår anpassa sig till: vilka som släpper in en och vilka man kan ta sig in i. På vissa jobb premieras pandasmink, lesbisk frisyr och utantillrabbling av senaste Ordfront. På andra är det fikarumssnack om Paradise hotel, politikerförakt och ett lagom stort Jante-Ok tricket. Men för den som vill ha prestigefyllda höglönejobb är det oftast en kombo av medeklassighet, svennighet och hetroanpasslighet som gäller. Alla kan inte, men sådana som Linda Skugge och jag kan välja om vi vill spela efter de reglerna. Så är det. Men ändå inte.
Jag hoppade av juristlinjen därför att jag mådde jävligt dåligt av den totala avsaknaden av maktperspektiv. Jag hoppade av juristlinjen därför att jag mådde jävligt dåligt av det sociala trycket på heteroanpasslighet. Det var att välja bort jobb med typ 30 000 i ingångslön. Som jag kanske ändå inte hade fått, eftersom jag inte förmådde tvinga mig till att nätverka in mig i juris. stud.-gemenskapen, trots att jag har de där nycklarna. Så var det ett val?
Jag vet inte. Det är inte relevant. Men jag är säker på att det där förmådde är kopplat till min identitet som feminist. Och jag ser bland mina vänner många exempel på att den som av någon anledning inte iscensätter/accepterar svennighet, heteronormighet eller medelklassighet på förväntade sätt utestängs från sammanhang som öppnar pärleporten till medelklassland. Det är det relevanta. Det är ett problem som vi äger gemensamt.
Lösningen är inte att fler vita/medelklass/tjejer/osv/ väljer att ta av sig de feministiska, antirasistiska glasögonen och rättar in sig i leden av de som kunde välja. Vi behöver bara konstatera att det finns de som inte kan välja, och att ibland är vi dem och dem vi och videmmdemvi är ett jävla hittepå. Sedan ska de amöba ut oss över allt landet, skapa rum där vi kan vila, och maktpositioner där vi kan premiera dem och oss och ossdemossdem. Hur det inte ska resultera i fler krav på anpassning vet jag inte, men ska det hindra från att försöka?
[Hur det kommer sig att jag förmåår hantera exempelvis de homofoba kommentarerna som uttalas i Vårdträsket bättre än i Salong Medelklass förtjänar en helt egen blogg, av bekännelsekaraktär. Men det får bli en annan gång. ]
Det haglar så häggen rasar
och jag har Qruiserförbud. Vad bättre finns att göra än att muta in ytterligare plats på internätet? Eller jag menar skapa. Skapa plats. Queer space, eller det får vi väl se.
Blogga ska jag iallafall inte göra, för jag har så mycket så mycket att hinna med idag för ikväll ska jag på semester. Kryssning, minsann, må det bli en livsomvälvade upplevelse. Jag menar på ett BRA sätt Gud, ett bra, det där var INTE ett förtäckt sätt att nedkalla tsunamin över oss.
Ned och ned. Över och över. Gud och Gud. Äh.
Nu har det slutat hagla. Hej så länge.
Blogga ska jag iallafall inte göra, för jag har så mycket så mycket att hinna med idag för ikväll ska jag på semester. Kryssning, minsann, må det bli en livsomvälvade upplevelse. Jag menar på ett BRA sätt Gud, ett bra, det där var INTE ett förtäckt sätt att nedkalla tsunamin över oss.
Ned och ned. Över och över. Gud och Gud. Äh.
Nu har det slutat hagla. Hej så länge.