Boendestödjare vs. boendestödd falsk dikotomi?
Min polare Punkfairy har blivit boendestödd och skriver i dagboken i ett våra gemensamma kommunityn om jobbigheten om att inte vara självständig. Jag skriver tillen som följer:
ang ditt senaste dagboksinlägg:
myten om "självständighet" och beroende är något som vi pratat mycket om på cripseminariet. Finns det egentligen någon som är oberoende av någon annan, eller är det bara så att de som befinner sig nära normen lyckats naturliggöra och därmed osynliggöra sina beroenden (via kapitalistiska, patriarkala, rasistiska normata osv maktordningar).
Jag jobbar ju exempelvis som boendestödjare, och visst, det kan ju se ut som att de jag jobbar för är ensidigt beroende av mig. Men samtidigt är jag ju ofta beroende av dem/mitt jobb för att över huvuud taget ta mig ur sängen på morgonen, för att inte tala om den ekonomiska biten. (Dessutom: som det ser ut i min lägenhet skulle jag aldrig gå met på att det såg ut hos någon av boendena här. Men det vet inte de, om jag inte berättar det, eller hur?)
Visst, jag säger inte att det är ett symetriskt beroende, men vad beror asymetrin på? Jag tror det beror på de normer och maktordningar jag räknade upp ovan, snarare än någon naturligt inneboende funktion att den ena parten är hjälpt och den andra hjälpare.
Men alltså, jag vet inte. Kanske kan jag tänka såhär därför att jag inte är boendestödd (ännu) utan just boendestödjare? När jag tänkte noga på saken är jag inte bara beroende av mina klienter för den (själv)aktning det innebär att komma upp på morgonen, utan också min självuppfattning som "frisk" och "fungerande". Hm. Det vore intressant att titta på makttransaktioner mellan olika typer av "hjälpare" och "hjälpta" på individnivå.
Hursom, ge mig gärna en käftsmäll i kommentatorsfunktionen, om jag förtjänarn'.
ang ditt senaste dagboksinlägg:
myten om "självständighet" och beroende är något som vi pratat mycket om på cripseminariet. Finns det egentligen någon som är oberoende av någon annan, eller är det bara så att de som befinner sig nära normen lyckats naturliggöra och därmed osynliggöra sina beroenden (via kapitalistiska, patriarkala, rasistiska normata osv maktordningar).
Jag jobbar ju exempelvis som boendestödjare, och visst, det kan ju se ut som att de jag jobbar för är ensidigt beroende av mig. Men samtidigt är jag ju ofta beroende av dem/mitt jobb för att över huvuud taget ta mig ur sängen på morgonen, för att inte tala om den ekonomiska biten. (Dessutom: som det ser ut i min lägenhet skulle jag aldrig gå met på att det såg ut hos någon av boendena här. Men det vet inte de, om jag inte berättar det, eller hur?)
Visst, jag säger inte att det är ett symetriskt beroende, men vad beror asymetrin på? Jag tror det beror på de normer och maktordningar jag räknade upp ovan, snarare än någon naturligt inneboende funktion att den ena parten är hjälpt och den andra hjälpare.
Men alltså, jag vet inte. Kanske kan jag tänka såhär därför att jag inte är boendestödd (ännu) utan just boendestödjare? När jag tänkte noga på saken är jag inte bara beroende av mina klienter för den (själv)aktning det innebär att komma upp på morgonen, utan också min självuppfattning som "frisk" och "fungerande". Hm. Det vore intressant att titta på makttransaktioner mellan olika typer av "hjälpare" och "hjälpta" på individnivå.
Hursom, ge mig gärna en käftsmäll i kommentatorsfunktionen, om jag förtjänarn'.
"Förändringar får inte gå för fort"
Mantrat är att borgarna INTE vill införa marknadshyror, men utredaren Michël Kock försäger sig visst i klippet "Ekots Kerstin Brostrand om förslagen".
Enmansutredning. Pöh.
"Marknadsanpassa bruksvärdet?" Dumma joutnalist, nu har du gått med på borgarnas utgångspunkter. Det är ju för fan en självmotsägelse. "Marknaden" är redan invägd, i och med att närhet till allmänna kommunikationer m.m. får inräknas. I övrigt har bruksvärdet, per definition, inte med marknaden att göra. Läs mer om bruksvärde här -> http://www.dom.se/templates/DV_InfoPage____1026.aspx.
Herregud, jag inser att jag blivit den bisexuella klyschan när:
Butch.Femme.Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.Femme.
Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.
Sub.Butch.Femme.Femme.Femme.Femme.Femme.
Femme.Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.
Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.
Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.Sub.Butch.
FemmeTop.Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.
Bottom.Dom.Dom.Dom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.
Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.Sub.Sub.Sub.
Butch.Femme.Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.Femme
Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.
Dom.Sub.Butch.Butch.Butch.Butch.Butch.Butch
Alltså, att inte kunna längre begära mellanrummen är att inte kunna befinna sig i mellanrummen därför att frågan alltid är frågan om att vilja ha eller att vilja vara och alla vet ju att homosexualitet är en narcisistisk störning. Och att den bisexuella är schitzofren, fast det är en stereotyp som alltid befunnit sig utanför min kropp.
Tills nu, dåra-
Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.
Sub.Butch.Femme.Femme.Femme.Femme.Femme.
Femme.Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.
Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.
Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.Sub.Butch.
FemmeTop.Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.
Bottom.Dom.Dom.Dom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.
Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.Dom.Sub.Sub.Sub.
Butch.Femme.Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.Femme
Top.Bottom.Dom.Sub.Butch.FemmeTop.Bottom.
Dom.Sub.Butch.Butch.Butch.Butch.Butch.Butch
Alltså, att inte kunna längre begära mellanrummen är att inte kunna befinna sig i mellanrummen därför att frågan alltid är frågan om att vilja ha eller att vilja vara och alla vet ju att homosexualitet är en narcisistisk störning. Och att den bisexuella är schitzofren, fast det är en stereotyp som alltid befunnit sig utanför min kropp.
Tills nu, dåra-
Katastrof
Jag går till mitt favoritfik i vasastan (eller är det östermalm?) och finner det LEMLÄSTAT. Istället för gammelsoul och jazz med exempelvis Ella Fitzgerald: cafégregoriansk pop. Istället för skönt nedsuttna 60-talssoffor; lädermonster. Istället för afrikansk nationalistisk propaganda på väggarna: en massupplageaffisch från Sixtinska kapellet. Och speglar och taffliga ljusstakar.
Jag som har tvingat hit en däjt! Nåja, nu får den vatten på sin Rissen-är-en-katedral-goth-kvarn.
Kul för den. Jag sörjer mitt favoritcafé till de irriterande tonerna av kopia-av-kopian-av Enya. Byter de inte snart kommer jag bli tvungen att säga till.
Här finns för övrigt Kallocain i fulltext: http://runeberg.org/kalocain/
Jag som har tvingat hit en däjt! Nåja, nu får den vatten på sin Rissen-är-en-katedral-goth-kvarn.
Kul för den. Jag sörjer mitt favoritcafé till de irriterande tonerna av kopia-av-kopian-av Enya. Byter de inte snart kommer jag bli tvungen att säga till.
Här finns för övrigt Kallocain i fulltext: http://runeberg.org/kalocain/
Nej.
Det var inte det.
Okej, men här då: Trisagion med Arvo Pärt. Lyssna! Exempelvis kan du höra den via mitt nya favoritprogram Ad Lib från den 28/2, alldeles i slutet av del 2. Åh P2! Förutom Ad Lib finns där den gamle favoriten Eldorado (Överintulektuell hippiegubbe associerar loss som en hel skottkärra knark, fantastiskt!) Klingan (annan hippiegubbe med likadan basröst som gillar "musik från hela världen". Jaja. Men bra.), Felicia (visor! visor!) och Aurora. Älskart.
Okej, men här då: Trisagion med Arvo Pärt. Lyssna! Exempelvis kan du höra den via mitt nya favoritprogram Ad Lib från den 28/2, alldeles i slutet av del 2. Åh P2! Förutom Ad Lib finns där den gamle favoriten Eldorado (Överintulektuell hippiegubbe associerar loss som en hel skottkärra knark, fantastiskt!) Klingan (annan hippiegubbe med likadan basröst som gillar "musik från hela världen". Jaja. Men bra.), Felicia (visor! visor!) och Aurora. Älskart.
Klämmer
ur mig inlägg igen, och besökstatistiken går genast ner. Märkligt. Borde skaffa mig en sån där mojäng som trakkar varifrån människor länkat sig hitåt och varför, troligen skulle jag upptäcka att jag skrivit "hora" "knulla" eller "fitta" där i september när jag hade ett bloggryck senast.
Social diffrentiering ellervarehette.
Mitt nya jobb som boendestödjare väcker en tanke eller två, exempelvis om segregering. Jag lyckatdes tjata med två av de boende ut på äventyr, den ena ganska nyinflyttad. Och plötsligt fattar jag att det kanske fanns fler anledningar än ointresse och dålig timing till att de lite mer luttrade avstått.
Det väcker nämligen uppmärksamhet när en vit 25-någonting i läsbisk frisyr, en rastafarisnubbe i 40-årsåldern, och en kvinna i obestämbar ålder med obestämbara fläckar och vaga konturer ger sig ut på stan tillsammans. Vad skulle det inte gjort om vi varit ett par-tre till? Den oklanderligt vattenkammade, och den övervintrade hippien kanske? Gruppsammansättningen skrek redan "socialhjälp" lång väg.
Alltså, kanske är jag den som är paranoid, 25, överanalyserande genusvetare, wotever.
Men det måste väl ha funnits en anledning till vårt aktiva ickekommunicerande av samhörighet på bussen: o-pratet, o-sittabredvidandet? De politiska sub/ungdomskulturerna har sedan begynnelsen äskat subversivitet genom aparta utseenden, men de har skyddat sig bakom den tydliga avsiktligheten, bakom uppvägande statuspositioner (medelklassighet), bakom sin konformitet. Att se så ihoptussade ut som man bara gör när man överskrider segregeringen på "fel" sätt ger inte samma status.
Socilaitetens gränser får man hoppa twist med i ordnade former, men man får inte kliva över dem hur som helst. Det kändes ganska tydligt i dag på gator, torg och kollektivtrafik i Kista - Rinkeby stadsdelsnämnd.
Det väcker nämligen uppmärksamhet när en vit 25-någonting i läsbisk frisyr, en rastafarisnubbe i 40-årsåldern, och en kvinna i obestämbar ålder med obestämbara fläckar och vaga konturer ger sig ut på stan tillsammans. Vad skulle det inte gjort om vi varit ett par-tre till? Den oklanderligt vattenkammade, och den övervintrade hippien kanske? Gruppsammansättningen skrek redan "socialhjälp" lång väg.
Alltså, kanske är jag den som är paranoid, 25, överanalyserande genusvetare, wotever.
Men det måste väl ha funnits en anledning till vårt aktiva ickekommunicerande av samhörighet på bussen: o-pratet, o-sittabredvidandet? De politiska sub/ungdomskulturerna har sedan begynnelsen äskat subversivitet genom aparta utseenden, men de har skyddat sig bakom den tydliga avsiktligheten, bakom uppvägande statuspositioner (medelklassighet), bakom sin konformitet. Att se så ihoptussade ut som man bara gör när man överskrider segregeringen på "fel" sätt ger inte samma status.
Socilaitetens gränser får man hoppa twist med i ordnade former, men man får inte kliva över dem hur som helst. Det kändes ganska tydligt i dag på gator, torg och kollektivtrafik i Kista - Rinkeby stadsdelsnämnd.
Iijh-iijh-hooow, iijh-iijh-hooow...
Antistressandas och försöker tänka positivt. Inte hata sig själv för att man som vanligt väntade till mitten av februari med att köpa sig en kalender, med resultat att man har skaffat signoll koll på livet. Älska sig själv som köpte en kalender, så man kanske, kanske har möjlighet att ställa allt tillrätta.Jobba heltid och plugga 200%, alltså, som det kan bli. Tur att det bara vara några veckor, sedan ska jag nästan bara jobba. Iijh-iijh. Hoow.
Alla som inte dansar är våldstäksmän
Antingen Maskinen tog det fulaste ord de kunde komma på för att beskriva tråkmånsarna på klubben, eller ville synligöra att en våldtäktsman kan vara vem som helst, är det ju en genial refräng. Det enda som stör mig med låten är
1 att den troligen inte hade gått hem lika bra hos Folket om den gjorts av brudar, särskilt inte om de profilierat sig som feminister.
2 att den troligen hade gått hem mycket bättre hos de flesta av mina polare om den gjorts av brudar, särskilt om de profilerat sig som feminister.
1 att den troligen inte hade gått hem lika bra hos Folket om den gjorts av brudar, särskilt inte om de profilierat sig som feminister.
2 att den troligen hade gått hem mycket bättre hos de flesta av mina polare om den gjorts av brudar, särskilt om de profilerat sig som feminister.
7/11?
Jag stör mig jävligt mycket på normerna kring tillgänglighet som skapats av mobil-jävla-telefoner. Jag funderar allvarligt på att säga upp mitt mobilabonemang, och återgå till gamla hederliga komobon hemtelefon - telefonsvarare. Allvarligt. Jag är inget jävla 7/11, vare sig för arbetsgivare, famlij eller vänner, och jag har ingen lust att understödja det här sjuka samhällets vana vid omedelbar behovstillfredställelse. Basta.
Habegär och maskulinitetsdiskussion
i skön förening här
Jag vill ha frackpumps! Vill ha!
Jag vill ha frackpumps! Vill ha!
Så jävla bra om rasism
och diskriminering, mer specifikt mot asiatiska män. Lyssna på P3 special. Det gör jag, och sitter och och kokar av ilska och skam. Samt imponeras av briljant journalistik.
Varför sitter hattarna på sne'?
Jular med mamma och mormor, på eget initiativ, i dagarna en och halv. Vi klär granen och slår in julklappar och det känns bra. Äntligen, sju svåra år kanske är över, kanske lite för att hon slutat visa mig uppskattning genom att kommentera mitt utseende, eller lite för att hon gav mig en läsbisk roman i födelsedagspresent senast, eller för att jag slutat kräva henne på Politsk Perfektion.
Vi sjunger julsånger nör vi klär granen. "Tre gubbar", exempelvis. Fick en liknande aha-upplevelse, som för ett par år sedan, när jag insåg att Tomtegubbarna fyller på snapsglas och inte klingar i dem därför att det låter roligt. (I "Hej tomtegubbar alltså.)
Liksom, Tre gubbar (signalerar lågstatus, jmfr snusgubbar sopgubbar, m.m.) från Pepparkakeland? Så bruna, så bruna. Korintögon. Hattar på sned. Lite på sniskan kanske? Alltså, jag försöker inte säga att Alice Tegnér var någon sorts nazist. Bara att hon kanske skrev i samma vis tradition som "India land" skrevs i. Min mamma tyckte jag var "fördomsfull" när jag påpekade det. Jaja. Numer kan jag ta såna små snedsteg med upphöjt lugn. Det är inte lätt att göra upp med sitt rasistiska arv, inte ens för den kvinna som fostrat moi.
Edit: Några som gör upp är människorna bakom det här låten på den här sidan: pepparkakeland.se. Vrid upp volymen och njut. Så himla härlig! Själva projektet verkar väl inte så nyskapande däremot. "Mat, musik och mångkultur", liksom. Jaja.
Vi sjunger julsånger nör vi klär granen. "Tre gubbar", exempelvis. Fick en liknande aha-upplevelse, som för ett par år sedan, när jag insåg att Tomtegubbarna fyller på snapsglas och inte klingar i dem därför att det låter roligt. (I "Hej tomtegubbar alltså.)
Liksom, Tre gubbar (signalerar lågstatus, jmfr snusgubbar sopgubbar, m.m.) från Pepparkakeland? Så bruna, så bruna. Korintögon. Hattar på sned. Lite på sniskan kanske? Alltså, jag försöker inte säga att Alice Tegnér var någon sorts nazist. Bara att hon kanske skrev i samma vis tradition som "India land" skrevs i. Min mamma tyckte jag var "fördomsfull" när jag påpekade det. Jaja. Numer kan jag ta såna små snedsteg med upphöjt lugn. Det är inte lätt att göra upp med sitt rasistiska arv, inte ens för den kvinna som fostrat moi.
Edit: Några som gör upp är människorna bakom det här låten på den här sidan: pepparkakeland.se. Vrid upp volymen och njut. Så himla härlig! Själva projektet verkar väl inte så nyskapande däremot. "Mat, musik och mångkultur", liksom. Jaja.
Bag yourself a butch syndrome.
Det måste vara det jag lider av. Problemet är att jag inte nöjer mig med en eller två. Försökte stille mig med hjälp av en heteroman igår, men det hjälpte inte. De må vara maskulina, de må vara dominanta, but they'll never be butch.
Fan, nu måste det komma en het icke-butch och bota mig från det där syndromet. Det ingår inte i min självbild att vara så här enkelspårig.
(Edit, dagen efter: Okej, jag är botad. Utan någon annans inblandning än min egen eminenta Känslomässiga Mognad.)
Dagens felskrivning stod någon annan för
"Anka sedan 2001".
Alltså, tanten hade inte bytt sin arttillhörighet, hon var bara gift med en som dog, dåra.
Alltså, tanten hade inte bytt sin arttillhörighet, hon var bara gift med en som dog, dåra.
